<I>Urspårat</I> April, april din dumma sill...
Foto:
En enda gång i mitt liv har jag blivit så lurad att jag helt gick på det. Det var på hemväg från en semester på Kanarie-öarna en gång för hundratals år sedan. Klassen på gymnasiet avslutade sina gymnasieår med en tur till sommarön. Hemfärden gick just den 1 april. I bussen på väg till flygplatsen upplyser den kvinnliga reseledaren om att hon just fått veta att planet till Sverige är försenat med sex timmar.
Bland de bakfulla, dödströtta gymnasieungdomarna spred sig besvikelsen som en löpeld. Det var ju just det vi hade pratat om hela morgonen när vi knappt kom ur sängarna och när vi hellre ville gå till stranden än åka hem till Sverige. Tänk om flyget är försenat. Tänk om vi hade kunnat sova några timmar till, eller bättrat på solbrännan på förmiddagen.
En klasskompis blev så förtvivlad att hon började gråta (och nej, det var inte jag, men väl hon... hon den där klassens populäraste tjej, ni vet!). Inte förrän vi klev av bussen på flygplatsen avslöjade reseledaren sitt skämt. Det skulle hon kanske aldrig ha gjort. Hon höll nämligen på att bli lynchad av 30 upprörda gymnasieungdomar. Jag tror nog att hon aldrig försökt sig på något aprilskämt mer.
Lika lite som jag gillar alla dessa fåniga skämt finns det saker som jag skulle önska verkligen vore aprilskämt. Som kriget i Irak. Tänk om någon avslöjade att det egentligen inte äger rum. Men så enkel är ju tyvärr inte verkligheten.
Eller tänk om någon berättade att de där smutsiga fönsterrutorna där hemma inte alls är så där smutsiga som de ser ut att vara i vårsolen som nu tittar fram allt mer. Och tänk om kontobeskedet från banken bara är ett skämt. Tänk om jag egentligen har de där miljonerna på kontot som jag så gärna skulle vilja ha.
Men ingen, absolut ingen, får säga att det bara är ett skämt att våren äntligen är på väg. Då skickar jag min gamla gymnasieklass på honom eller henne.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!