<I>Urspårat:</I> Nu ska jag dra nytta av min dolda talang
Foto:
Ta orden som ett smakprov.
Ni kommer under våren (ja, snart är vi där!) förmodligen servereras en del engelska, och svengelska, uttryck när undertecknad återuppstår i den här spalten.
I senaste laget, perhaps.
De andra skribenterna är avsevärt yngre och när man är trettio å... några år där över och har sisådär arton år som fast anställd på blaskan bakom sig borde man kanske pyssla med mogna saker.
Definitivt inte gå omkring och vara pirrig för att det om några dagar är dags att skriva in sig på universitetet i Linköping som nybliven student.
Men jag längtar dit, ska ni veta.
Engelska språket är nämligen en av få begåvningar som en insnöad, men numer inte särdeles fördomsfull, sportreporter har på sin sytrådssmala repertoar.
Den lilla talangen finns ärvd från ett tidigare liv.
Yes indeed, på den tiden när jag fortfarande blint trodde på ett liv både före och efter detta, drömde jag frekvent på engelska och hade bilder från min förra sejour på jorden. De var förvisso ganska diffusa, men ändå tillräckligt klara för att mitt inre skulle övertygas om att det inte enbart handlade om drogrelaterade fantasier utan om en förfluten verklighet.
Fler "bevis" har förekommit.
Vilken annan förklaring finns till att yours truly under de vilda ungdomsåren, utan att avslöjas av den minsta brytning, spelade rollen som australisk hockeyspelare eller skotsk fotbollssupporter - under tre veckors rus på en grekisk ö?
Eller att man nyss hemkommen från semestertripp till Ibiza eller Mallorca inte "hittade" de svenska orden för man babblat brittiska de föregående veckorna?
Are you with me?
Troligen inte.
Men så crazy var livet på 80-talet för vissa.
Därför oroar mig studentlivets puls och tempo utanför föreläsningssalarna minst, där är jag som synes mer än väl förberedd.
Värre då med studierna.
När man under större delen av sitt vuxna liv sällan läst någon mer utvecklande lektyr än serietidningar och kryddat fritiden med B-videos och oräkneliga pokerpartier blir universitetsstudierna förmodligen en smula vanskliga.
Men bättre sent än aldrig.
Numer smaskar den förre sportfånen åtminstone på ett par böcker per månad - med stor aptit.
Att passionen för engelska språket vuxit starkare efter några dussin fotbollshelger till London kanske spelar mindre roll.
Den här historien kanske också är en vink om att den civila banan inte är den rätta:
När min svensklärare på gymnasiet bad någon försöka läsa finske ntionalskalden Johan Ludvig Runebergs dikt om bonden Paavo på finlandssvenska anmälde sig förstås klassens clown frivilligt, varpå fröken efteråt helt lugnt undrade:
- Hur länge bodde du i Finland, sa du?
And that, ladies and gentlemen, is a true story.
Vi hörs.
Så jobbar vi med nyheter