Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<i>Urspårat</i> Jag en pop-snobb

Foto:

Kultur och Nöje2002-12-10 00:00
Jag har en bekännelse att göra. Jag hoppas att genom att offentligt lätta mitt samvete kunna stoppa utvecklingen. Att inse att man har ett problem är ju första steget till att bli av med det.
Det är nämligen så att jag är på väg att bli en musiksnobb. En elitistisk och inskränkt popegoist. En Dan Bäckman-figur som inte står ut med den breda Radio Match-lyssnande massan.
Jag ska ta två exempel för att ni ska förstå vartåt det lackar för mig:
Ett: I fredags var jag på Kents utsålda konsert i Globen. Femtontusen biljetter becknades iväg på typ en kvart. Jättekul så klart att så många lockas till en spelning med ett bra band.
Inte.
Väl medveten om hur fel och förbjudet det är att tycka så, irriterade jag mig något enormt på barnfamiljerna med popcorn-hinkar i maxistorlek. Jag störde mig på det överförfriskade gänget grabbar i 35-årsåldern som antagligen valde mellan att dricka öl på en finlandskryssning eller en Kent-konsert och tänkte att Viking Line-resan kan de ta nästa helg. Jag retade mig på de Mighty Ducks-kepsbärande 14-åringarna som skrek efter "den där vissellåten".
Ja, ni förstår.
Inte för att Kent precis varit någon personlig angelägenhet tidigare heller. Men detta var fanimej extremt och jag klarade inte av att se en massa oinvigda stå och klappa takten till de tidigare gudarna. Jag vet som sagt att det inte är okej att tycka så, men det här är en bekännelse och inte något jag är stolt över.
Två: Härom veckan fick jag en skivspelare. Alltså en spelare för vinylskivor. (För er som inte har hört talas om detta begrepp kan jag berätta att detta är något mycket mystiskt som liknar CD-skivor fast de är svarta och större, samt att de var mycket populära ungefär när Beethoven var som störst.)
Jag har drabbats av akut LP-feber. Jag har svurit att aldrig mer köpa en CD. Jag frossar i stället i Vaxkupans skivbackar och grämer mig över att min LP-samling än så länge bara består av tio (10) plattor.
Jag förklarar LP-skivans överlägsenhet med att de ofta är något billigare än CD-varianten samt att omslagen är mycket större och snyggare än de modernare, plastiga CD-konvoluten. Givetvis är detta bara undanflykter - den verkliga orsaken är att vinyl är creddigare och mer indie.
Jag har som skrivet sjukdomsinsikt och tror att en räddning är inom räddningens gränser. Innan jag börjar tycka att Andres Lokko är mainstream måste någon sätta stopp!
Så mina vänner, hjälp mig. Förstå att jag inte vill bli som Hardy Nilsson på fanzinet Common People. I julklapp önskar jag Absolute Music 49 och biljetter till Tomas Ledins nästa folkparksturné.
Ett tufft jobb ligger framför mig, men jag ska ta mig ur popsnobbträsket!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!