<I>Urspårat:</I> Ingen elitmeny på Grand
Sagt och gjort, här låter man sig inkvarteras. Och efter den långa dammiga resan från kontinenten tar vår gäst en välbehövlig dusch innan han (det är nog oftast en han) klär om och går ner till matsalen. För vad är väl mer naturligt än att dinera i detta elithotells alldeles egna matsal. Denna restaurang måste ju bara vara det bästa som "Nörrköppää" har att bjuda på.
Och det börjar inte illa, för utsikten är inte dålig. Utanför skimrar Strömmens vatten av stadens alla lampor och för ett kort ögonblick känner sig vår fransktalande vän nästan, men bara nästan, som hemma.
En servitör skyndar långsamt fram till mannens bord och överlämnar en meny. Très bien! Låt se, vad som här bjuds. Men ack, vår chimäre man kommer inte långt på menyn förrän han studsar till. Eftersom han börjar bli till åren, säg 50 plus, tror han först inte riktigt sina ögon. Detta händer då och då, av den enkla anledningen att synen börjar bli skral. På med läsglasögon, alltså.
Nu ser han klarare, att där, precis under den tjusiga logotypen för elithotellet, står det: A lá carté. Från hemma är han van vid att det står à la carte, vilket betyder enligt matsedeln. Vad A lá carté betyder han vår man ingen aning om, men redan vid det är laget anar han ett och annat om elithotellets matsal. Och det bådar inte gott.
Nåväl, han har nu kommit hit för att äta, och eftersom han ser bordsgrannar ätandes utesluter han inte att detta verkligen är en restaurang han sitter i. Han rättar till läsglasögonen igen och tar ny sats genom menyn. Ah! utbrister han några rader längre ner. Blicken har nu fastnat på Oxfilémedaljonger provencalé. Inte heller det vet han vad det är. Hemma kan han ibland se oxfilé Provençal, men det måste ju vara något helt annat det.
Längst ner på sidan ett ser han, och det trots sina bristfälliga kunskaper i svenska (och därför skriver han ju inte heller några matsedlar på svenska heller), Friterad pommes frites. Vad kan nu det vara? tänker han. Men så slår det honom att detta måste vara en specialitet för elithotellets restaurang, pommes frites som, efter att de ju redan friterats, åter blir friterade. Alltså friterade friterade pommes helt enkelt.
Om vår vän hade kunnat mer svenska hade han märkt av även följande på menyns första sida. Huset erbjuder "sex vitlöks gratinerade sniglar", "Frank fisksoppa med vitlöks aioli", "gösfilé med ansjovis smörsås" samt "Potatis och rotfrukts plättar". Elithotellets matsedel är uppenbarligen särskrivarnas paradis på jorden.
Vår fransktalade gäst har vid detta laget avlägsnat sig från matsalen. Antagligen dubbelvikt av skratt. Och för Elite Grand Hotel finns två sätt att ta sig ur den här historien. Antingen skaffar man sig någon som kan skriva en matsedel, eller så tar man bort Elite och Grand ur namnet. Det är bara att välja.
PS. Vad är förresten "Fågelsallads bo med en fräsare"? Det krävdes två servitörer och en vända ut i köket för att vår gäst under sitt besök skulle få veta vad det var.
Så jobbar vi med nyheter