<I>Urspårat:</I> I den "sporten" skulle vi nog klara ett guld!
Men fenomenet att inte bry sig om snoret i och utanför näsan verkar ha anammats även utanför de så dopingstinna tävlingsarenorna. Men så är det väl. Idrottarna ska ju vara förebilder för oss vanligt folk, och på detta område är vi inte sena att ta efter deras exempel. Man behöver bara gå ut på gatan eller till någon annan hyfsat offentlig plats för att ofrivilligt konfronteras med andra människors näsinnehåll. Det är magstarkt. Man får ju vara glad om folk håller spetsen på lillfingret framför näsan när attackerna kommer. De flesta verkar i stället göra sitt bästa för att sprida anrättningen så långt det bara går. Skulle snorspridning bli officiell OS-vintersport vore guldet snart i hamn, Sverige! Men det är ju bra om vi kan vara bäst på nåt här i världen.
Man kan väl räkna lite på det. Om bara tio procent av Sveriges befolkningen under en dag nyser/hostar en gång utan att hålla för ordentligt får vi fram följande skräckinjagande scenario. Snoret sprids, om än finfördelat, på ett ungefär tio kvadratmeter stort område. Det ger nio kvadratkilometer per dag i Sverige. Ytan motsvarar väl ungefär Norrköpings centralort. På ett år skulle det bli 3285 kvadratkilometer, vilket är mer än hela Gotlands yta. Stackars gotlänningar. Och allt detta för att folk inte kan hålla för näsan.
Och tänk på folkhälsoaspekten. Vi vet ju att sjukskrivningarna blir en allt mer påfrestande börda för såväl den enskilde som staten. Men vi kan ju nu glädja oss åt att vi fått åtminstone en delförklaring till de senaste årens ökning. Nämligen att arrangörerna inte längre springer fram med en näsduk till längdåkarna. Så kan det gå. Eller prosit kan vi väl också säga.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!