<I>Ungas bokhörna:</I> Klassroman med flickors kärlek
Ylva Karlsson Dit man längtar Alfabeta
Så börjar Ylva Karlssons tredje ungdomsroman Dit man längtar. Då förväntar man sig en framtidsroman, kanske något av science fiction. Man blir besviken. För den framtid som beskrivs känns mera som något förflutet, kanske som en korsning av ryska revolutionen och 1970-talet.
Den som var med under 70-talet och demonstrerade mot sociala orättvisor kan lätt känna igen sig, men protesterna riktar sig mot en betydligt hårdare verklighet. De sociala klasskillnaderna är enorma och kvinnors liv går mest ut på att gifta sig, fast de får gå på universitetet först. I Sverige har textilindustrin kommit tillbaka och gymnasieutbildningen för alla har avskaffats, liksom folkbiblioteken. I denna verklighet lever romanens huvudperson Hedvig Opphage. Men det är hon inte medveten om, hon tillhör de rika och vet inget om de fattigas värld.
Hon går på universitet. Men "gör bort sig", protesterar mot missförhållanden och relegeras. Genom en flicka som också går där, men från början tillhör de fattiga, hamnar hon sedan i den andra världen, bland dem som knappt har mat för dagen.
Sedan tar romanen en lite oväntad vändning. Hedvig blir kär i Marija, en flicka som bor i ett kollektiv i ett övergivet bostadsområde. Nu handlar berättelsen istället om deras kärlek och den sociala skildringen kommer i bakgrunden.
Den här kärlekshistorien är det mest trovärdiga i berättelsen, författarinnan skildrar känslorna mellan flickorna och de problem förhållandet för med sig på ett starkt och känsligt sätt.
Men egentligen handlar romanen om val. Vill Hedvig välja det liv som fadern stakat ut åt henne, dvs gifta sig med den rike unge man han valt, eller vill hon välja Marija och livet bland de andra, de utslagna? Eller någonting helt eget?
Det här är en kvinnlig utvecklingsroman. Det är inte så vanligt och därför värdefullt. Men framtidsskildringen kunde varit mer genomförd. Det känns konstigt att höra talas om mikrovågsugnar samtidigt som man får höra om polishästar, sömmerskor och lämpliga, rika, unga män att gifta sig med.
Språket är vackert, nästan poetiskt, särskilt i kärlekshistorien. En vacker och speciell berättelse, som riktar sig till speciella läsare.
Så jobbar vi med nyheter