Teater: Sorglig och känsligt om kung Gustaf

Arbis bjuder en teaterupplevelse av ett slag man inte brukar finna i det huset. Sven Delblancs Maskeraden är en ohyggligt dramatisk och svart historia som beskriver hur en känslomässigt förvriden kung med öppna ögon går rätt in i döden. "Ett attentat alltså", säger han trött där han fångar upp förtäckta varningar och direkta böner från sina få, ännu lojala medarbetare, hans närmaste krets.
På Arbis sitter vi mycket nära, det är en intim föreställning där både publik och aktörer tar plats på scenen. Mörkret påminner starkt och effektivt om tiden, om ett kallt och mörkt Sverige som lyses upp av talgdankar.
Allt snurrar förstås kring Richard Carlsohn, den stackars utstyrde monarken som lyckas uttrycka alla känslor under den korta speltiden, en knapp timme. Man till och med lider med despoten. Med mannen som längtar efter kärlek som han är oförmögen att både ta emot och ge, efter skönhet, efter en kultur som skulle kunna värma hans kalla, dystra slott.
Men intrigerna står tätt i den instängda miljön där man snart likt kungen anar lönnmördare och fällor i varje dunkel vrå.

Stram regi
Uppsättningen har regisserats av Anders Sjöholm som själv spelar greve Hans Henric von Essen. Det är berömvärt att göra föreställningen så sluten och stram, att ge publiken möjlighet till denna nära delaktighet. För att han snabbt kan skissa upp förutsättningarna genom mötet mellan de 3-4 som står kungen nära, innan denne själv gör entré. Utom von Essen är det kammarpagen Carl Magnus Tigerstedt som spelas av Karl Bindekrans, Elis Schröderheim som Fredrik Pettersson gör. Allra närmast är Gustaf Armfelt, hovmannen som alltid beskrivs som Gustafs gunstling, så säker i umgänget att han vågar sätta sig ner utan att kungen givit sin tillåtelse och försedd med smeknamnet Gösta. Men visst förargar även han sin herre.

Stor sorg
Liksom det stackars barnet. Förlusten av en tidigare son har kungen aldrig kommit över och han hånar och stöter bokstavligt bort kronprinsen. Det är nästan outhärdligt att se. Liksom hans oförmåga att möta sin hustru, drottning Sofia Magdalena. Henrik Berg spelar barnet, Karoline Aldén den förtvivlade hustrun som talar med lätt dansk brytning, bra genomfört.
Ett välarbetat stycke som fungerar utsökt väl trots att flera är rena amatörer i sitt spel. Kanske nästan överarbetat, i detta sammanhang, vad gäller kostym och mask, men det är vackert och motsvarar alla krav på engagerande teater.
Åsa Danielsson har gjort de praktfulla kostymerna, Robin Karlsson
ArbisAkademien står för produktionen i samarbete med TBV.

<I>Teater:</I> Sorglig och känsligt om kung Gustaf