<I>Teater:</I> Hjärtevärmande farskarusell
Grabbarna i 57:an av Gideon Wahlberg Arbis Regi Anders Sjöäholm Scenografi: Benita Bergfeldtd Löfgren
Benny Karlsson och Fredrik Andersson handlar resolut, två av grabbarna i 57:an. FOTO: LEIF HALLBERG
Foto:
Gideon Wahlberg var ju en teatermakare med suverän fingertoppskänsla för rytm i spelet och raka rör. Det är så härligt att få sina sinnen smekta av enkla melodier - alla kan sjunga i ensemblen - av att se hur den ruskige Jocke (Janne Dahlén) får på tafsen, han som driver syndens näste i form av spelhåla bakom biljardsalongen, hur stunsige Vicke (Stephan G Bengtsson) får sin temperamentsfulla Vivan som spelas ut för fulla muggar av Lotta Månsson, ("vackra karlar är ett djävulens bländeverk"), hur snälle Oskar (Fredrik Pettersson) får sina ungar i hamn, de välartade och godhjärtade Lisa och Karl-Göran, hur söte Ludde (Patrik Trygg) blir en bättre människa, att Tant Malvina (Robin Karlsson) intar scenen med grandessa och så vackra Greta, Cecilia Norinder som ger pjäsen ett stråk av kvinnokamp. Marcus Rundqvist Thomsen gör jättekul nummer som målargesäll tillsammans med Bengtsson.
Ja, det finns fler att nämna, men här är faktiskt ett utmärkt lagarbete, det finns ett samspel och en spelglädje som bara kan komma ur äkta känslor. Som alltså späds på av svek och pengar och kärlek.
Anders Sjöholm har som regissör tagit tillvara just de kvaliteter av tradition och solid folklust som ska finnas i spelet. Allt utspelar sig i kåkarna i skuggan av de förnämare stenhusen, kanske just i kvarteren runt Drags- och Smedjegatan, då på 30-talet. Både kostym och scenografi hjälper till med tidsfärg och fart på farsen.
Man vill att den här teatern ska få finnas!
Så jobbar vi med nyheter