Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Teater</I> Enlevering med bästa humör

Enleveringen ur seraljen av Wolfgang A. Mozart
Libretto: Johann G. Stephanie d.y.
Folkoperan/Riksteatern på Östgötateatern
Regi: Johanna Garpe

Kultur och Nöje2003-03-25 00:00
BRITTMARIE ENGDAHL
Det är märkligt hur en så gammaldags teaterform som operan bara lever vidare. Det är fascinerande med de här kraven på publiken - samma scenbild varieras något ungefär fyra gånger och är ram för sånger, sånger och musik. Långa arior med budskap som dränks i musik för det mesta, något som dock inte spelar någon roll. Handlingen framgår klart och tidigt och i fortsättningen stryks den bara under.
Ändå - Mozart ligger där och skär och kvittrar, bubblar, dyker och flirtar och emellanåt kan man bara (ursäkta) sluta ögonen och koncentrera sig på tonerna.
Orkestern var dold i diket men för undertecknads något okritiska öra alldeles perfekt ljuv, skarp och exakt.
Och visst är det skojigt, kanske än mer i Folkoperans enkla form och Johanna Garpes lätta regi. Sångarna verkade ha roligt och trivas, som i söndags kväll på Östgötateatern.

Det handlar om engelska Konstanze som hålls av paschan i hans harem. Han är snäll så han verkar dum, men kan sin Tegnér: inte vill han ha något så vanskligt och kort som våldet har skapat, så Konstanze, (Ingela T. Brimberg), kan hålla honom ifrån sig till förmån för sin älskade spanjor, Belmonte (Fredrik Strid). Som kommer för att befria henne och gör det med hjälp av Pedrillo (Olof Lilja) som då så småningom får sin tös Blonde (förmodligen Lisa Gustafsson, något aktuellt blad om de dubblerade rollerna fanns inte).
Öst och väst, dagsfrågan smyger sig osökt in, men här är diktatorn den gode, en hedersknyffel, "jag är ingen barbar" och västerlänningarna de inskränkta och ociviliserade.
"Tror ni våra kvinnor känner mindre lycka" undrar paschan i en diskussion med Konstanze om den så kallade fria viljan.
De här starka kvinnorna är bilden av västerlandet där de både styr och vill bli omhändertagna på det sätt som kallas kvinnligt. Väl använt i farssammanhang och sådana inslag finns ju här också.
Den här historien berättas med gott humör och en del tokroliga inslag på det sätt som hör Folkoperan till. Blonde uppträder tidvis i baddräkt och svarta grova kängor, den sköna Konstanze i en balklänning som snart är en lökkupol - och tillbaka - och plötsligt sitter de båda paren på rullscenen och dricker te på det mest prudentliga vis. De hotfulla svärd och knivar som vakten är beväpnad med är mest vackra blänk i scenografin.
Ridån är en medeltida karta som visar öst och väst i värdeproportioner, sett västerifrån.
Det mest exotiska med den här operan är kanske ändå att den faktiskt gör ett besök i Norrköping och dessutom lockar en alldeles fullsatt teater.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!