Om en vecka kan jag det.
Det var titeln på en blogg som jag tänkte att jag skulle skriva i sommar. omenveckakanjagdet.wordpress.com. Fast det blev inget av det. Jag är inte så bra på att blogga. Jag brukar säga att jag bloggar som jag joggar. I perioder extremt intensivt (det vill säga fem blogginlägg om dagen eller löparrundor varje morgon) men under större delen av året stiltje (det vill säga, jag tröttnar efter fem inlägg respektive tre dagar). Den här sommaren har jag joggar, så mycket att jag funderar på att köpa ett par jättedyra löparskor, men jag vill ha så färgglada som möjligt, och när jag gick till sportskoaffären (de sålde bara sportskor, så ni fattar att jag är seriös) och frågade expediten och sprang på löparbandet och allt så slutade det med att han rekommenderade ett par grå för tusen kronor. Då fick det vara. Jag sa att jag skulle tänka på saken. Efter att ha ägnat en halvtimme åt mig såg han ut som en ledsen hund när jag gick utan skokartong och jag kände mig som en hjärtlös människa.
Däremot så har jag inte bloggat. Men jag tänkte att jag skulle göra det. Omenveckakanjagdet skulle vara en blogg om hur jag lärde mig nya saker, en sak varje vecka, och så skulle läsarna få önska vilka grejer jag skulle lära mig. Jag tänkte att det skulle vara ett bra sätt att lära sig konstiga saker på.
Fast sen tänkte jag att det ändå inte skulle vara någon som läste min blogg. Och då skulle det ju bara vara jag som föreslog saker att göra. Och då kunde jag ju lika gärna låta bli att blogga.
Så istället för att blogga har jag lärt mig saker. Eller planerat saker som jag tänkte lära mig. (Ja, jag tycker att det är slöseri med tid att bada och så på sommaren (sånt som man annars brukar göra), förresten har jag redan badat för i år, det gjorde jag på två minuter i Kapstaden och det räknas för den sydafrikanska vintern är ungefär i nivå med den svenska sommaren.) Mitt största kunskapsprojekt hittills är stå på huvudet. Jag övar varje dag på att stå på huvudet. Jag tror det kommer ge mig nya perspektiv. Fast det går ganska långsamt för jag är rädd för att ramla. Sen, när jag kan det, ska jag lära mig åka rullskridskor. Efter det ska jag lära mig laga falafel.
Det är vad jag gör i sommar. (Den här krönikan är alltså ett slags rapport från en (oftast) regnig sommar.) Jag tror att sommaren är en bra tid att lära sig nya saker. Jag har hört att när man är törstig så ska man dricka ljummet vatten, för det kan kroppen ta upp lättare än kallt. Om man lär sig saker under den lite varmare årstiden borde det alltså tas upp av hjärnan och kroppen lite lättare och snabbare än under vintern. Så, vem vet vad jag kan om en vecka? Kanske kan jag till och med blogga.
