Nymphomaniac
Cnema
Regi: Lars von Trier
I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Stellan Skarsgård, Stacy Martin, Shia LaBeouf, Christian Slater, Connie Nielsen, Uma Thurman, Jamie Bell, Willem Dafoe, Mia Goth, Jean-Marc Barr m fl.
Betyg: * * * *
En lugn symfoni av regn och bakgatetystnad. Överhängande känsla av förfall. Skönhet i betongen och rosten. Vi ser en kvinna som ligger sönderslagen på marken. Manuel Alberto Claros foto är atmosfärisk och rått. På samma gång magiskt som skitigt precis som han gjorde i vackra ”Melancholia”.
”Nymphomaniac” är berättelsen om sexmissbrukaren Joe, spelad av Charlotte Gainsbourg. Stellan Skarsgårds Seligman hittar henne och tar hand om henne. Joe berätta sin historia om hur hon redan som ett litet barn var otroligt sexuell. Det är en mycket intellektuellt stimulerande film som ber om att få bli analyserad. Varje scen är täckt med lager av filosofi, religion, psykologi, litteratur och samhällsanalys med inslag av feminism.
Bakom all den röra som är von Triers upptrappning till sina filmpremiärer finns det ofta en gedigen filmatisering av viktiga ämnen. Likt en yngre regissör är han ofta mån om att pricka in alla kontroverser och strida mot politisk korrekthet. Många av hans filmer kan både förefalla onödigt provokativa men också utmanande på rätt sätt. Fyratimmarsopuset ”Nymphomaniac” skiljer sig inte nämnvärt från hans tidigare filmer på dessa punkter. Ibland är den väl övertydlig och ibland nästan plump i sina försök att lära ut läxor. Exempelvis fungerar Stellan Skarsgårds karaktär som en förklarande röst för publiken, på ett lite osofistikerat sätt. Det är dessa detaljer som hindrar filmen från att glänsa och beröra så starkt som ”Melancholia” gjorde.
På grund av von Triers vana att beträda mark andra inte vågar finns en oro att en film av honom om en sexmissbrukare når ny skrämmande nivå av motbjudande. Bioversionen är dock nedklippt till fyra timmar istället för de fem som von Trier själv gjorde först. Därmed är de explicita sexscenerna inte riktigt så skrämmande som befarat. Sexet är inte i första hand till för att chockera utan som en kontext till Joes liv och historia.
En stark ensemble skådespelare bidrar också till att stärka filmen. Medan Charlotte Gainsbourg och Stacy Martin är de som syns mest är även mindre roller välspelade. Shia LaBeouf lyckas balansera sin karaktärs charm och tillkortakommanden. Uma Thurman är övertygande som den sårade kvinnan som hanterar sin situation okonventionellt. Jamie Bell, pojken från filmen ”Billy Elliot”, är ren styrka i rollen som sadisten K.