Jag antar att du börjar med att avskaffa den krossade tomat, som under förfallsperioden kallats partimärke, och återgår till den vackra sosserosen.
Tomaten beställdes hos den spanske designern Javier Mariscal för att beteckna den förnyelse som drev partiet högerut. För mig symboliserar den tron att väljaren är egoistisk och vill tjäna några kronor på lägre skatt.
Vår vackra ros bör symbolisera vissheten att de allra flesta av oss är solidariska och gärna betalar några kronor mer i skatt om de går till ökad välfärd.
Socialdemokratiska värderingar är, som Wigforss en gång sa, enkla och lättbegripliga: Full sysselsättning! Rättvis fördelning! Demokrati i arbetslivet!
Låt mej säga det igen:
Full sysselsättning betyder att samhället erbjuder jobb när privata företag inte gör det. Den offentliga sektorn ska växa. Där ska ingen slita ut sej och gå in i väggen, där ska det vara arbetsglädje, hygglig lön och tillräckligt med folk.
Rättvis fördelning betyder att ingen ska plågas av ekonomiska bekymmer. Palme sa: Politik är att vilja. Det räcker inte. Ingvar Carlsson sa: Poltik är att förändra. Det duger inte. Vi säger: Politik är att fördela! Det är vad politiker sysslat med i alla tider – oftast orättvist, men så gör inte vi. Ta pengarna där dom finns! Fördela!
Demokrati i arbetslivet betyder arbetarinflytande i produktionen. Det betyder klasskamp. Mänskligheten kan delas i två klasser: de som vill tjäna på andra och de som vill tjäna varandra. De förra måste hållas under kontroll. Ingen ska berika sig på det vi bekostar med skattepengar, sånt som skola, vård och omsorg. Skattefinansierad verksamhet ska inte ge vinst, den ska ge billig och bra service! El, tåg, post…
De som vill tjäna på andra må försöka. Men aldrig med skattepengar! Om de lyckas i konkurrens med sina likar ska de betala skatt. Med högre procent ju mer de tjänar. Progressiv skatt! Det har vi haft förut, det ska vi ha i fortsättningen också.
Så måste du kolla vad borgarna och högersossarna ställt till med och vrida det rätt igen. Det som avreglerats måste återregleras. Det som privatiserats ska återföras till det allmänna.
Det går inte, kommer högersossarna att säga. Vadå går inte? De borgerliga har gjort ingrepp i välfärden, hur snabbt som helst. Det parti som i min ungdom var mest avskytt bytte namn från höger till moderater och fick det plötsligt att låta som nånting i mitten. Sen började det kalla sej arbetarparti. Det gick snabbt – och inget motstånd mötte de.
Nu ska de möta motstånd.
Ska vi gå baklänges? säger högersossarna i min omgivning. Det går väl inte, vi måste väl framåt. Javisst, framåt mot Wigforss och Per Albin! Det visste Tage Danielsson när han skrev:
Låt borgarna få vad dom tål!
Bak framåt mot nygamla mål!