Det var en gång en sitcom på svenska som inte alls var så dum som hette "Svensson, Svensson". Nu har serien om familjen Svensson blivit film en andra gång. Lena har fått nog av sin Gustav som har skaffat parabol och nonchalerar nu henne för fotboll dygnets alla vakna timmar (det är nog ingen överdrift, det går att göra så). Gustav vill ha en sista chans på ett pensionat där de kan arbeta på sitt 30-åriga äktenskap. I en vecka ska han inte titta på fotboll, tänka på fotboll eller ens drömma om fotboll. Något som visar sig bli svårt för vem dyker upp på hotellet? Legenden Tommy Franzén som är där för att spela en födelsedagsmatch för Ralf Edström tillsammans med hela VM ’74-laget.
Det är inte endast äktenskapet som är i kris utan även filmproduktionen. Och inte ens bara denna filmproduktion utan svensk komedi på bioduk i allmänhet. "Svensson, Svensson" är ett skolexempel på att film ska göras med kärlek och inte endast med pengar i syfte. Om man prompt måste ägna sig åt att göra film av gamla succéer, varför inte lägga kraft, energi och finess på det hela? Nu tar teamet den lätta vägen ut, förvecklingar in absurdum. Istället för en smart handling går "Svensson, Svensson - I nöd och lust" ut på att det ska gå så in i helvete illa som det kan för Gustav. Lite mer ansträngning hade varken kostat mer eller stoppat inflödet av pengar.