Det är intressant och kan spara tid för den som vill börja sätta sig in i denna snart tjugofemåriga mordutredning.
Några "nya och skakande fakta" som förlaget utlovar kan jag inte hitta i boken. Sådana finns, men dem undviker Wall helt och hållet.
Lite förvånad blir jag över hur han behandlar de övriga dödsfall som förekommit kring Palmemordet. De är inte så få. Han nämner privatspanaren Ingvar Heimer och våldmannen Christer Pettersson men säger bara att de är döda eller avlidna, inte att de är mördade, ihjälslagna. Därmed döljer han att det kan gå mördare lösa som ännu ingen ens försökt sätta dit.
Än mer förvånande är det att Gunnar Wall inte nämner den lösning som gamle DN-medarbetaren Sven Anér föreslagit i sin senaste bok och journalisten Olle Minell framfört nyligen i Proletären. Med sådana brister förtjänar den här boken ingen lång granskning. Gunnar Wall belönades 1998 med Guldspaden för en tidigare bok om Palmemordet. Det var välförtjänt. Även nu har han jobbat hårt, men något nytt har han inte kommit med.