In the sky you get paj
Brittmarie Engdahl
Foto:
Om man är på flygplatsen i Budapest finns det fina vita tyger som är broderade med blommor och blad i glada färger och som man kan ha till kaffeduk.
Om man är på flygplatsen i Stockholm kan man köpa små hästar i trä som har glada färger och är bemålade med blommor i slingor och det är väldigt rart.
Och antagligen, om man är på vilken som helst av världens flygplatser kan man köpa samma saker, som parfym och öl och solglasögon och baddräkter och nagellack och choklad.
Det är väldigt bra för oftast har man lite tråkigt när man få vänta och om man inte vill dricka sig full kan man köpa choklad i stället. Att sitta och titta på folk är bara sådär måttligt roligt eftersom alla vill titta på folk eller handla så ingen är riktigt normal men alla är lite uppmärksamma på de där tavlorna som talar om när man ska gå till sin gate och lite oroliga för att man blandar ihop kvitton och biljetter och främmande pengar och man vet inte om dom vill ha passen just där och i så fall vill man inte vara den som uppehåller hela kön med att stå där och böka i nån väska. Så det är oroligt och kanske har de flesta klivit upp i gryningen och är trötta också. Och lite oro för att lyfta med ett plan kommer till. Och så för att man först ska vänta på ett ställe och sen på det definitiva stället.
I luften mellan flygplatserna möter man flygvärdinnor som heter Liselott och Ulla och Christa och Anna fast alla som kör planen heter kapten Nielsen eller kapten Heikkelä eller kapten Szcernyk. Det som är tryggt är i alla fall att man får samma macka i alla plan.
Nu är det så att just den här kroppen som skriver just har landat och är lite uppfylld av detta med mackorna. Tre start och guskelov lika många landningar som det blev när bolaget hade bokat om och styrt och ändrat och som ersättning för vårt omak (långa vandringar av och på, nya gater att hålla reda på) bjöd på lunch. Den bestod av sprit, snacks och en liten yoghurtbägare. Tacksamheten gick att hålla i schack.
I luften alltså, där sprang de vackert vårdade flickorna och hällde kaffe och slängde fram smörgåsar, hela tiden smörgåsar. Dubbla med en smet på, ett halvt salladsblad som hade sin historia men sedan fick man välja. Salami eller ost. Det var så roligt.
En liten flaska sherry till kaffet fick man på en rutt, tyvärr hann dom inte servera kaffe. På nästa fick man kaffe, men tyvärr hann ingen dricka det.
Men vad gör det? Det är ju ändå lite lyxigt att flyga, för att inte tala om att åka på semester och köpa med sig saker hem som man inte behöver.
Som sparris. Den var oemotståndligt lockande där i saluhallen i den stora staden och inte begrep man vad den kostade, ännu mindre vad den kunde kosta hemma, men det kändes liksom genuint där i hallen.
Den sk primören hann tappa en hel del fräschör på vägen och sparrisen i Konsum såg sannerligen överlägset frisk ut vid en jämförelse.
Hur det var i Budapest för övrigt? Jotack, det var så fint med Donau och blommande blommor.
I lördags gick Ungern med i EU. Hoppas alla uteliggare och alla med meningslösa jobb får riktiga arbeten då. Så dom också kan flyga bort på semester och köpa dekorerade prydnadssaker.
Det är väl det som är meningen.
Så jobbar vi med nyheter