<I>Musikal</I> Jösses ? den får gärna återuppstå
Jesus Christ Superstar Av Andrew Lloyd Webber och Tim Rice Översättning: Erik Fägerborn Regi: Göran Sarring Koreografi: Lena Bengtsson-Wiberg Körinstudering: Lisa Tilling, Michael Bruze Körkompaniet producerar i samarbete med Östgötateatern, Allmän Kultur och Studiefrämjandet.
<b>Hemlighetsfullt</b>
De smått hemlighetsfulla resterna av den tidigare verksamheten låter oss lägga in det vi vill av teaterscenografi. Till och med det gamla Jerusalem.
Skärtorsdag och långfredag var tyvärr enda tillfällena för Norrköpingspubliken att få ta del av upplevelsen.
Vi kan bara hoppas att tillfället återkommer nästa år och hoppas på fler föreställningar.
Det är alltså så väldigt bra. Åtta solister med Judas (Nima Sadat) i spetsen borgar för högklassig sång och uppenbarligen är de här unga artisterna erfarna både i sång och agerande. Musikalen framförs i enkel stil med stora tydliga gester, något som bidrar till tydligheten och gör berättelsen engagerande. Sveket, plågorna, tveksamheten, dramat utan hopp och det obegripliga.
Daniel Sjöbergs Jesus är jordisk i sina svarta skinnbrallor och mycket tydlig i sin oerhörda styrka, Pontus Pilatus (Patrik Martinsson) väjer för Jesus blick och vädjar till folket som ropar korsfäst.
Det är ohyggligt. Och vackert ju. Med den här folk-kören som fyller rummet, den brokiga skaran som för fram Hosanna och de andra slagnumren så rysansvärt kraftfullt och ändå känsligt. Maria Magdalena (Britta Fahlén) bryter flera gånger den mest laddade dramatiken med sin milda sopran, översteprästen Kaifas (Robert Haglund) har en bas som blir till perfekt variation av de vackra men - som sig bör - ofta skarpa röstläget som hör till modern musikal. Också trumpeter skär i luften, det var nog då månglarna i templet, hela kören, blev outhärdliga.
<b>Personifierad hånfullhet</b>
Rickard Carlsohn har ett par minuter på sig att märkas som Herodes. Han tar vara på varje sekund och bjuder på en clown, hånfullheten personifierad.
Fredrik Ingå leder musikerna och det är bara perfekt.
Ett moget musikalverk, ett äventyr för det musikaliska Norrköping, en uppvisning av vad ideella krafter kan ställa till med, både musikaliskt, skådespelar- och regimässigt. En gåva att njuta av.
Man blir lite lycklig, vare sig man tror på myten eller ej. Änglarna sjunger ju!
Så jobbar vi med nyheter