Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Musik:</I> Sjätte satsen en värdig höjdpunkt

De Geerhallen, Norrköpings Symfoni- orkester
Dirigent: Lü Jia
Solist: Ingrid Tobiasson alt
Mahler: Symfoni nr 3
Musikaliska Sällskapets Kammarkör
Hagaskolans Musikklasser åk 5
Körinstudering: Mikael Bruze, Ann Thörnqvist, Ann-Christin Hallgren

Kultur och Nöje2001-11-06 00:00
Att förklara och tolka världen och livet i dess fulla djup ? Mahler hade inga småttiga ambitioner med sin tredje symfoni som uppfördes i De Gee-hallen på lördagseftermiddagen. Symfonin är en mäktig skapelse, storstilat skriven med krav på extra resurser i blås och slagverk, altsolist, damkör och barnkör. Omfånget är enormt, och efter näst intill två timmars lyssnande utan paus infinner sig ett tillstånd av ? behaglig, men ändock ? utmattning. Symfonin passar dock synnerligen väl att spelas under allhelgonahelgen.
Intrycket är överväldigande alltifrån valthornens skönt klingande inledning. Första satsen rör sig i ett kraftfält av kamp, mellan vinter och sommar, död och liv. När höjdpunkterna följer varandra som pärlor på ett band uppstår lätt en känsla av övermättnad. Lü Jias instudering som präglas av klarhet, renhet och en välgörande sparsamhet med känslomässiga eruptioner stävjer effektivt detta. Mahler inbjuder ibland till svulstigt effektsökeri, Lü Jia balanserar skickligt och sparar ibland på intensitet för att nå så mycket större verkan i ett senare skede. Han använder sig istället av andra medel, som en inlevelsefull känslighet med tempoväxlingar inom satserna, som exempelvis i första satsens pastorala teman eller i de vackra melodislingorna i andra satsen. Här skildras i ljusa tongångar markens obekymrade blomster och vad de vill förmedla till oss, musiken blir en smeksam vind för sinnet.

Ingrid Tobissons altstämma har en mycket vacker mörk och djup klang som griper tag i lyssnaren. Lågmält sensibel men också med imponerande volymresurser där så krävs, vibratot tätt och dramatiskt. Dessvärre förekom här i inledningen en del intonationsmässiga fadäser som skämde helheten, i en konsert annars präglad av lysande blåsarinsatser.

I den alltför snabbt överståndna korta femte satsen sjöng den i sammanhanget lilla körstyrkan från Haga med klara röster och frisk entusiasm. Att göra sig hörd i sällskapet var ingen lätt uppgift, men utifrån förutsättningarna matchade barnkören väl den rutinerade damkören.

Den avslutande sjätte satsen blev en värdig höjdpunkt med stegvis och koncentrerat uppbyggt crescendo till det intensivt glödande slutet. Omfånget på symfonin förskräcker, men helhetsintrycket blev detta till trots imponerande sammanhållet och levande från första takten till den sista.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!