<I>Musik:</I> Pianoafton visade säker återväxt

Först ut var naturligtvis folkvisor ur C B Agnestigs spelbok. Välkända små visor frambringades av små söta elever som inte verkade ett uns nervösa. Uppmärksamheten är helt riktad mot instrumentet och alla elever har en mycket fin hållning och fingerföring.
I takt med att elevernas ålder steg ökade också svårighetsgraden.
Tom Bjelkenstedt framförde med säker hand Griegs Arietta och Hanna Alexandersson förde åhörarna fram till tyskromanticismen. Med dramatiska tongångar klarar hon utan svårigheter den tekniskt svåra Mendelssohn.
Le Petit Neger av Debussy spelade Alf Bjelkenstedt. Styckets snabba löpningar och utsmyckningar togs med lätthet väl tillvara av den unga solisten. För sin ålder innehar Alf en imponerande fingerfärdighet.
Konsertens andra stycke komponerat av Beethoven framförde Magnus Westlund. Mycket uttrycksfullt speglade han ungdomens drömmar i den första satsen ur Beethovens Sonat i F-dur.

Ungerska danser komponerat av Brahms är egentligen ett stycke för fyra händer. Tor Bjelkenstedt framförde dramatiskt och mycket moget det arrangemang som är för två händer.
Rebecka Sandberg hade valt att framföra den första satsen ur F. Kuhlaus Sonat i C-dur. Det svåra stycket med tekniskt krävande löpningar framfördes med en briljant teknik.

Johannes Bergkvists eleganta, dramatiska och nyansrika pianospel kommer väl till pass i Beethovens Pathétiquesonat. Stycket uttrycker Beethovens starkare personliga drag och tolkades fint av Johannes.
Sist ut i kvällens pianokonsert var de båda bröderna Egill och Thorsteinn Arnljóts. Egill framförde en glad och bekymmerslös första sats ur Mozarts Sonat i F-dur. Att Egill är noga med alla detaljer framgick i hans lekfulla tolkning av stycket. Thorsteinn som fick avsluta konserten bjöd på en varm och uttrycksfull Impromtu i Gess-dur av F Schubert. Styckets längd och svårighetsgrad var lätt att glömma när Thorsteinn med lätta fingrar passionerat framförde sin tolkning. Hans spel vittnade om total närvaro i musiken.