Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Musik:</I> Låång musikupplevelse

Kultur och Nöje2001-10-16 00:00
PATRIK SELSFORS
Det satt en svart prick på bioduken på Konstmuseet i lördags. Det var konsert arrangerad av Annan musik tillsammans med Konstmuseet och pricken var utplacerad av konstnären Olle Bonniér för att visa hur en helt felplacerad prick ska sitta (enligt våra västerländska kriterier). Jag måste säga att jag vid några tillfällen kände stor samhörighet med den stackars pricken.

De första två styckena: PLING (För piano) och PLINGELING (för en liten ensemble och piano) var baserade på grafiska partiturer skrivna 1949 av Olle Bonniér bestående av prickar lika den som satt på väggen. Partituret till PLING kunde för övrigt beskådas i foajen. Pianist på konserten var Mats Persson, i övrigt framträdde en ensemble plockad ur symfoniorkestern. Bonniérs stycken var föredömligt korta vilket i sammanhanget är en fördel. Ska man experimentera vinner man mycket på att hålla ned längden ... Dessa stycken kändes till stor del baserade på pausens spänningstillstånd. Till och med en förrvirrad fluga tog del i kompositionen på ett påtagligt sätt. Men det var en intressant fråga dessa stycken ställde. Musikens väsen ställs ju under luppen och på något sätt bör ju musikens parametrar ständigt ifrågasättas. Men jag får väl erkänna att sådan här musik inte ger mig speciellt mycket. Olle Bonniér var förresten själv på plats och gav en introduktion till sina stycken.

Efter paus framfördes ett pianostycke av Morton Feldman. En kompositör som blev besatt av orientaliska mattor på 70-talet. Själva väven, färgspelet, motiven kom att spela stor roll för hans komponerande. En bärande ide hos den sene Feldman var att lyssnaren ska uppgå i musikens väsen. Detta sker genom meditativ, repetitiv melodik samt en påfallande längd på styckena. Över 1 timme tog stycket i lördags. Måste vara mastigt även för de mest upphöjda skönandar.
När dessutom stycket i mina öron saknar den rytmiska stringens som andra långrandiga minimalister som tex Reich och Glass äger blir det en låååång timme. Jag svär på att den lilla pricken på väggen blinkade åt mig vid flera tillfällen!

Ca 25 personer var på plats, många av dem välkända ansikten i Norrköpings kulturliv. Konserten var uppskattad av dem som var där och det är väl gott nog.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!