<I>Musik:</I> Ljud, ljud och ännu mera ljud
De Geerhallen Norrköpings SymfoniorkesterDirigent: Lü JiaSolist: Rolf Hind, pianoMusikav Mozart, Sörensen och Sjostakovitj
Pianokonserten La Notte av Bent Sörensen var skir, meditativ musik i två satser, mycket fysisk därtill. Först gick min tanke till tv-program om regnskogar och savanner. Ljud, ljud och ännu mera ljud sköljde över oss från orkester och solist. Omärkliga övergångar som pockar på och kräver ett vässat öra, en dold rytm som kan anas bakom det klangliga sjoket som väller fram.
Pianisten Rolf Hind spelade med dignitet och stor skärpa. Hans partier sammanfogades med orkesterns spel och pianostämman var sångbart behaglig. När inte klaviaturen räckte till för ändåmålet användes okonventionella metoder för att få fram andra och ovanligare pianoklanger. Spel på strängarna direkt utan mellanliggande tangenter kan bli spektakulärt men i detta sammanhang blev det hela så självklart. Den första satsens mer kärva och stadiga karaktär fick sin motpol i den avslutande satsens skira och meditativa nocturne-stämning.
Chopin och Schubert fanns med i mitt bakhuvud, här i en mycket mystifierad tappning. Orkesterns spel gjorde även det stort intryck. De följde inte bara utan tog ledningen och spelade energiskt och medvetet med bakåtlut.
Efter paus spelades Sjostakovitjs 5:e symfoni d-moll. I de fyra satserna får vi en exposé över det mesta man kan önska sig att få ut ur en symfoni av det här slaget. Inledningen spelades stilla men kraftfullt och med en enorm tyngd. Allegrettot serverades med träblåsarfiness. Largot blev vågat uttänjt och flerdimensionellt, grandiost men utan att gå i fällan av storvulenhet.
Avlutningens snabba svängningar spelades med maximerad kraft och mustighet. Orkestern hade här ett gemensamt mål och under Lü Jia togs riktningen ut med stadig hand.
Konserten inleddes med Mozarts Symfoni nr 35 "Haffner" som spelades med redigt gung i ett stadigt smålunkande. Lättsmält och fluffigt som sig bör.
Så jobbar vi med nyheter