Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Musik:</I> Ett gediget gästspel

GÄSTSPEL I DE GEERHALLEN
Sveriges Radios Symfoniorkester
Solist: Johan Ullén, piano
Dirigent: Stefan Solyom
Musik av Thomas Adès, Saint-Saëns och Atterberg

Kultur och Nöje2001-12-01 00:00
Det gästspel som ägde rum i torsdags i De Geerhallen var av det gedigna slaget med ett program som satt perfekt. Sveriges Radios Symfoniorkester har ett härligt gung i sitt spel och en stor välputsad klang, fullmatad med kulörer och nyanser. Dirigenten Stefan Solyom dirigerar generöst men tillräckligt tight för att det inte skall svälla över alla bredder.
Camille Sain-Saëns pianokonsert g-moll med Johan Ullèn som magnifik solist blev en fräsch helhetsupplevelse . Redan i den solistiska inledningen lyckades han suga musten ur instrumentet och när orkester väl kom in framträdde pianostämman som en upphöjd relief ur orkesterväven. Den andra satsen spelades frejdligt med luftig och fri orkesterstämma. Pianisten tog här för sig i stora mått och vågade tänja gränserna, visserligen inom ramen men härligt nära gränsen. Det lockar fantasin med en sådan spelstil! Ulléns stora vinst låg i att han så medvetet bredde ut klangen både i tid och karaktär, tekniken blev liksom underordnad för den fungerade ju redan så väl. Därför kunde han satsa på uttrycket och låta musiken träda fram i egen kraft.
I den avslutande satsen tätnade dramatiken och fick så göra utan onödiga krusiduller. Det hela flödade på fritt och fräscht med spelglädje mitt i moll-tonarten.
Kurt Atterbergs Symfoni nr 6 , "Dollarsymfonin", är storstilad musik med mycket av det mesta. De tre satserna fick en snärtig karaktär med aggressiva undertoner som hjälpte till att göra framförandet mångsidigt. Det fanns en underliggande drive som Solyom manade fram och stödde. Klangfrossan bredde ut sig - med finesser därtill.
Konserten inleddes med "Asyla för orkester" av nutida engelsmannen Thomas Adès. Det handlade om någon sorts allt-i-ett-musik där det gick att hitta lite av varje. Pockande, svepande, lockande och uppfodrande gled temat fram genom toner som omformaterades allt efter behag och behov. Under det hela fanns en härligt stabil rytm som mot slutet mynnade ut i stor symfonisk dramatik. Rolig, hörvärd och mycket vacker musik i modern tappning som jag gärna återkommer till.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!