<i>Krönika</i> Philip, en kille i min smak
Raymond förljuvar den stund jag har på dagen då kraven är över, då den där krusningen av ambition som får en att gå upp på morgonen, har lagt sig. Då får Raymond ta över åt mig liksom. Feta smällar, taskiga uttryck som får annars tuffa typer att gå i däck. Ja, egentligen är det ju Philip Marlowe som gör jobbet, men Raymond som hittar på det, ni vet. Marlowe behöver bara säga Marlowe så reagerar folk, ryktet föregår honom. Chandler bygger upp spänningarna, organiserar den där blandningen mellan snabbt och stilla, smockan och återhämtningen, han glömmer inte solen i södra Kalifornien. Dessutom älskar han snärtiga formuleringar och fiffiga liknelser, det kan man njuta av.
Snart hajar man snart schäsen. De som gillar den här oförskämde deckaren, dom har rent mjöl i sina påsar. Dom är schyssta. Dom som rodnar, stammar, slår, ljuger, blir hotfulla eller nåt sånt, dom är i fortsättningen misstänkta.
Efter Marlowe kom många, men han var eller hör till de första. Visst kom Dick Tracy med sin vassa haka som en illustration?
Hur många av de här gamla godingarna lever fortfarande? En klassiker i sin speciella genre, en som många skrivare lutat sig mot när de sökt plats i samma stil. Hårdkokt säger man, och visst är vår Philip lite ordknapp, men han är inte en som slår och går, han tar minsann hand om de svaga och kan både stoppa om och trösta. Kort sagt, här finns plats för många välbeskrivna karaktärer och då är det bra läsning.
Det bästa med gamla goda deckare är att intrigen inte går ut på mygel med internet eller att våldet travas till berg av otäckheter.
När det gäller Philip Marlowe tänker jag att han skulle platsa på ett vårdhem för äldre, åtminstone på en 50-procentig tjänst. Sen kunde han ju få lite mer utlopp för sin lust att leva snabbare.
Nu är det klart sagt: den nya generationens grymheter kan försvaras med att de vet inget om moral och etik. Det är nämligen inte åtalbart att behandla oss som utslitna gamla onödor när vi hamnar på hemmet - ty slag och oförskämdheter kommer sig av brist på etik och moral. Så handlar myndigheten som om det inte fanns lagar för sådant? Jag tänker på följden av händelserna på äldrevården i Gislaved. Och förstår ingenting. Lagar är ju ett regelverk av etik och moral!
Aldrig skulle Philip Marlowe behandla en gammal människa på det viset.
Upprördheten vill inte lägga sig, kanske har det något med närheten till offret att göra, tiden flyger. Jag försöker koppla av med en bok om hur man ska sköta sin trädgård. Vecka för vecka, året om. Det blev fel, stressen och hetsen bara ökar - även om trädgården består av ett par balkonglådor. Sätt frön, vissa djupt, vissa högt, ställ en del krukor ljust, andra mörkt, några svalt andra i värme, ta sticklingar, bryt av knoppar, nyp av blad och sätt nya plantor, gödsla eller låt bli, (jag krusar ingen), prata med fröna, klipp och klistra, hej å hå.
Den boken lägger jag åt sidan, ger den till någon som förstår storheten.
Så jobbar vi med nyheter