<I>Konst:</I> Wickströms snö håller ihop

MARTIN WICKSTRÖM
Måleri Objekt
galleri.susanne.pettersson

Foto:

Kultur och Nöje2001-11-23 00:00
Vi i Norrköping har goda chanser att känna igen oss i en Martin Wickström-utställning. Martin som debuterade hemma i Finspång på tidigt 80-tal, tog vägen över utbildningsår på Konstakademien, det blev utställningar på saligt Galleri Sankt Olof och så i storformat på Konstmuseet.
Nu helomvändning till det minsta, till galleri susanne.pettersson. Men Martin Wikström är trogen sitt förhållande till konst och liv och uttrycker sig på samma sätt, i oändliga variationer, med till synes gränslösa möjligheter.
Med nostalgiskt färgade minnen, strävan att relatera dem till vår tid och dess aktualiteter, att få livet att gå ihop kanske. Här är prylar som hör till våra gemensamma minnen, nu insatta i vinterlandskap. Galleriet lyser av vithet. Först ser vi Olles skidfärd, illustrationen från Elsa Beskows saga som tillhör oss alla. Det allseende ögat finns där, i ett hörn ett foto av Golden Gatebron. Den återkommer, upprepas i andra bilder, små halvtaskiga vykort, liksom det med den skidåkande familjen. Allt säts i relation, vägs, stort och smått, prövas i anakronistiska sammanhang.
Som Snövit. En vit textremsa ovanför exempelvis den väl begagnade dockspisen. Visst hör det ihop? Och den store vite mannen som nådde K1, med/i honom finns fyra skjutvapen men också ett dockhuvud, bland annat. Allt i något vitt, plastigt.

Och himmelsblått. Och äppelblom i snö.
Text, attiraljer, lådor, dialogen från filmen Psycho, "for Marion Crane" upphöjd till ikonstverk med glas och ram, ett glödandr orange plan, där står agent 0. En agent som inte får döda?
Det gälle att få ihop det här, känslan är inte svår att finna, det som representerar en trygghet, utsatthet, det som är tillhörighet och det som utgör hot. Tillflykt och flykt, bort.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!