<I>Konst</I> Vattenfärg som fångar fukten i luften
Leif Olausson måleri och grafik Dale Karlsson keramik Konstforum Utställningen pågår till 15 december
Blidväder, en akvarell av Leif Olausson.
Foto:
Eller, det kan också handla om gryning när det första ljuset gör att man börjar urskilja konturer eller får man en påminnelse om hur man på skogspromenaden hamnat i dimmiga våtmarker, lite mystiskt, lite annorlunda ljud, något hörs som inte kan ses och man blir våt av bara luften.
Ändå är det inte bara naturromantik, bara en aning. Många målningar, i akvarell eller olja, har nämligen en högst prosaisk bangård som motiv, motivet inte alldeles ovanligt. Här finns många sköna linjer att ta vara på, något som Leif Olausson lyckas ovanligt väl med.
I de ödsliga landskapen framträder färgblänk, en semafor, en reflex i en vägg, något redskap. Och så de tunna ledningarna som med spår med blänk i är som gjorda för en akvarellist. Åtminstone för den här målaren.
I oljemåleriet finns samma känsla, men här är färgen tung och mäktig för att kunna brytas av några ljusblänk, också de tunna, mer som löften om värme eller levande liv än något egentligen föreställande.
De flesta färger har mycket grått i sig, avvikelserna blir accenter och det grå en väldig rymd.
Det är vackert och mycket känsligt och det känns som att man får vara med på en resa.
Medutställaren är Dale Karlsson, keramiker. Här är det kanske alltför rika urvalet mest klassiska former av skålar, flaskor och krukor. Keramik som smeker sinnena, ibland alltför lent. Men visst växlar formerna och man kan önska sig någon fyrkantig flaska eller något som kan beskrivas som ytterkruka. Det är mönster i glasyrerna, som några särskilt fina kan nämnas en roströd där mönstret liksom slitits fram, som om de varit med en tid.
Men frågan är om det är ambitionen, kanske handlar det just om ännu en serie av bruksföremål som här fått sin dekor i original, dock något obestämda mönster, men ett gediget konsthantverk är också roligt att se.
Så jobbar vi med nyheter