<I>Konst:</I> Sigrid & Isaac i fullt format
Sigrid och Isaac Modernismens pionjärer Norrköpings konstmuseum
Isaac Grünewald här med självporträtt från 1916.
Foto:
Med 2000-talets fönumstiga glasögon kan man så tydligt se kvinnan som tvingades fylla alla konventionella roller samtidigt som hon ägnade sig åt konsten. Som hennes man kunde få göra, trots att han borde haft samma hinder. Om inte annat så gjorde samhällets lagstiftning paret just så ojämlika som i den historia vi känner till. Han hade skyldighet att försörja denna kvinna och deras son, ändå lät hon sig inte nöja. Kaos, splittring och inte minst ett motstånd från den kvinnliga bekantskapskretsens sida tog knäcken på Sigrid Hjertén, till slut. Om där inte fanns något annat vi inte känner till.
Till tidens ände kan man tänka sig att förhållandet kommer att intressera, även om dilemmat kan synas klassiskt. Vi kan minnas flera liknande öden som blottades när Konstmuseet visade Par i konsten. När det gäller Sigrid och Isaac finns där också de spännande inslagen den borgerliga livsstilen och sinnessjukdom.
Med samma glasögon och med hjälp av de små skyltarna kan vi också se hur Siris måleri är mjukare, hur hon målar det stackars barnet, den evige modellen, mycket närmare och med mer insikt om barnets behov, än vad Isaac förmådde. Han såg för sig en drömbild, en lyckad produkt. Deras bilder av varandra och av sig själva berättar också om spänningar, om sorg, kanske längtan, man anar ironi ibland, man ser idealbilder och så Sigrid som ofta ger sitt ansikte en sjukgrön färg, ofta utan tydliga drag. Ibland bara som en genomskinlig närvaro. I Isaacs egenbilder finns den genomträngande blicken, en känslig mun, ett klart självmedvetande.
Vi vet också att Isaac Grünewald hade sina kors att bära, hur han fick uppleva grym rasism och alltid slåss ur underläge. (Vi kan läsa hur X:et gav Isaac en örfil på Akademien och skrek ´Om alla judar vore som du förstår jag Hitler´. )
Men fascinationen lever naturligtvis för att de här två människorna lyckades. Även om deras liv inte blev särdeles lyckligt, Sigrid försvann till mentalsjukhus och Isaac omkom i en flygolycka, blev de erkända och med tiden älskade som konstnärer. Och även om mycket svärtade deras liv kan (vill) man inte tänka sig annat än att här måste ha varit starka stunder av lycka. Ett bevis för att Sigrid bemöttes med respekt även av de manliga konstnärsvännerna, kan väl vara grundandet av gruppen De Åtta, den som tillät Sigrid att komma med i gänget i motsats till 1909 års män.
Konstmuseet har, i arbetet tillsammans med Arken i Köpenhamn, begränsat urvalet av verk till den kanske mest spännande tiden, då när allt hände, då när Sigrid och Isaac var i Paris och studerade hos Matisse och säkerligen var hängivna elever liksom de säkert var med i svängen, till Paris kom ju inte minst svenskarna som hört om det nya och kunde studera till krigsutbrottet 1914.
Det handlar om 1910-talet då vi började tala om modernismen, då ordet väckte starka känslor och många lockas eller förskräcks av dessa vilda målare. Färgen lyser, mönstren lägger sig efter mästarens princip som spiraler eller i hela fält, det uppbrutna perspektivet sätter fart på stadsbilder, vyer, porträtt och interiörer. Vi har sett mycket av det tidigare, men långt ifrån allt och som utställningen nu är hängd inbjuder den till jämförelser och i de här salarna kastas ett nytt ljus över vissa verk.
Bland dyrgriparna också Kvinna i röd interiör, den målning av Sigrid Hjertén som är från 1915 men återfanns så sent som för ett par år sedan.
Allt är kraft, livsflöde och med all sin dramatik och elegans också oerhört publikdragande. Paret Grünewald är för alltid förknippat med den svenska nya konsten. Här är en gåva från Konstmuseet till publiken.
En halvtimmeslång film är ett givande klippresultat av dokumentär, visning av verk och berättande.
20 maj är sista utställningsdag och i juni öppnas utställningen på danska Arken.
Så jobbar vi med nyheter