<I>Konst:</I> Mjuka toner med viss ironi

Tomas Frisk
Måleri
Konstfrämjandet

Thomas Frisk med sin Pool som visade sig, också till konstnärens överraskning, ha den egenheten att perspektivet följer betraktaren. Oförklarligt, man måste gå dit!
FOTO: ROBERT SVENSSON

Thomas Frisk med sin Pool som visade sig, också till konstnärens överraskning, ha den egenheten att perspektivet följer betraktaren. Oförklarligt, man måste gå dit! FOTO: ROBERT SVENSSON

Foto:

Kultur och Nöje2002-02-25 00:00
Om ni går förbi galleriet på Västgötegatan och kikar in genom fönstren ser ni målningar som lockar med ljusa pastelltoner sammanställda med grå skyar. Redan här ser man att något händer i bilderna, varifrån kommer detta liv?
Så dras man in och ser hur massor av små färgfläckar kilar runt och blandas, tätnar till en stadigare ton i vissa fält, glesar ut som om de tar in mer luft i andra.
Så finns där tunt penseltecknade motiv också, fasader som av någon anledning fångat konstnärens blick, perspektivet hos en exteriör, en himmel som rodnande tonar bort eller ett vatten med allt större svärta, ett sånt där djup som är skrämmande sugande.
Det finns något av dimhöljda berg i Frisks måleri, men det är en efterhandskänsla, i själva verket finns klara föreställande former rakt förevisade med en ofta mycket torr färgyta, som lite poröst uppluckrad. Konstnären kan slösa med materialet, han gör färgen själv så han får den som han vill ha den, dessutom låter det ekonomiskt fördelaktigt.

I "lager på lager" med fernissa mellan, kan han skrapa fram, rista, linjer och tecken, hitta färgstänk, åstadkomma strukturer som betonar stämningar.
Det är ett stämningsmåleri, mjukt, tilltalande, vi ser lågmälda skönheter - även om det spottar fram ett och annat blänk av ironi ibland, över konsten. En utbytbar bild inmonterad i en plåtlåda heter Den postimpressionistiske diskuskastaren; en annan stor målning har konstnärsattiraljer som montage, färg och penslar trängs i en väska mitt på, den heter Epitafium över en halländsk konstnär. Thomas Frisk kommer apropå det från Halmstad.
Impressioner kan man också tala om, ljusblänk som bygger de där stämningarna, visst föreställer man sig Prag just så med just det fönsterljuset i en sliten fasad, eller en glimt från det Barcelona där Gaudí angett tonen. En form bara, den där rytmiska.
Här finns mycket att se och konstnären visar också omsorg om besökaren. Inget skrivs på näsan, vill man skapa en berättelse får man stödorden.
Man kan tacksamt ta emot.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!