<I>Konst</I> Minakos farkost i svindlande rymd
Minako Masui Grafik & Skulptur Konstforum
Minako Masui hänger sin utställning på Konstforum och förklarar hur monotypier bara kan finnas i ett exemplar - när tryckningen är gjord "finns inget kvar". FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Hon har alltid varit synnerligen tekniskt skicklig och utvecklas ständigt, erövrar nya områden och visar nya bilder i nya tekniker.
Nu gör hon också skulpturer.
"I botten", mer eller mindre betonad men alltid närvarande, finns den organiska formen. Utöver den självklara, från den föreställande växtvärlden, så finns de också med i de senaste verken som annars för tanken till rymdmotiv. Det är fruktbara blandningar av fantasirik poesi och kraftfull materialism och det är ingen tvekan - för japanska Minako verkar det självklart att söka skönheten¿ och då en som måste ha tyngd. Så det som syns genomskinligt och tunt är ändå innehållsrik och berättande. Stora monografier hänger i rummen, med genomgående guldstruktur, det skimrar igenom, oregelbundet, och samlas ibland till en fastare form. Små vita figurer från torrnålen har lagts till efteråt och ger utvikningar i de här bilderna s stämningsrika berättelser.
Minako Masui hänger utställningen vid vårt besök som är dagen före vernissagen.
Hon berättar om sina bilder som ju ligger i ett gränsland mot det abstrakta.
Man håller gärna med om att i just det läget passar hennes former lika väl i rymden som när hon hämtar inspirationen från överblommade ängar.
Kanske, säger hon, kommer jag att ta med mig dom i havet också.
Det förefaller troligt, man kan ibland redan tänka sig en havsbotten lika väl som en vintergata.
Ett blått rum, djupt, självlysande, kornigt blått i flera nyanser spelar mot varandra, visar bilder från ett år tillbaka. Det mesta av det andra är från den allra sista tiden.
Skulpturer i betong är det senaste, bearbetade med svart skokräm(!), gjutna i silikonbehandlade formar. Mjuka ytor i det tunga. Men det lätta finns där i alla fall, i de håligheter som tecknar motivet och åter arbetar hon med de mjukt organiska formerna.
Det är en mycket stor och bred utställning där monotypierna är basen, men så mycket annat och mer att njuta av dessutom.
Så jobbar vi med nyheter