<I>konst</I> "Jävligt fina bilder"
Ingvar AldenhovKonst på gummifabrikArbetets museum
Den tvärvändningen fick konstnären Ingmar Aldenhov uppleva inne på Trelleborgs gummifabrik. Från största misstänksamhet till engagerat intresse för hans arbete.
På Trelleborgs gummi finns en konstintresserad chef och genom honom fick konstnären komma in på fabriken. Men alla visste förstås redan vem Ingmar var. Det gör man i Trelleborg, och när man dessutom är både idrottsledare, lärare, kursledare och en sån som säljer Proletären på gatan, då är man inte anonym.
Under sex månader tecknade Ingmar Aldenhov inne på avdelningen Tekniskt laminat.
- Först såg jag maskinerna och rummet, berättar han. Figurerna var mera skuggor. Men sedan framträdde de, först som arbetande former, sedan som individer och de blev mer och mer individuellt tecknade.
Men målade gjorde han hemma. Jobbarna rörde sig hela tiden så konstnären fick ha fler personer på gång samtidigt. Det gick inte an att störa produktionen.
- Men efterhand kom fler fram och tittade på det jag gjorde och pratade. Mest om idrott måste jag erkänna, men så småningom också om politik och om konst.
Respekten för varandras jobb växte.
- Det där är ju jag! kom någon på. Jag har ju aldrig sett mig bakifrån!
Det hann bli 800 skisser. Några av dem visas tillsammans med runt 25 målningar på utställningen på Arbetets museum. Först visades de förstås på fabriken.
När Ingmar Aldenhov växte upp i Trelleborg sa man "aldrig Gummit".
- Det var ju många som trivdes där, det har jag förstått långt senare, men det sågs som ett nederlag att hamna på fabriken. Så jag blev byggjobbare tills någon sa att jag skulle satsa på det jag gillade, att teckna och rita.
Han utbildade sig till största delen på Konstakademien i Köpenhamn. Men nästan hela livet var det landskap och stilleben som gällde. Trots det politiska intresset - men han kopplade inte ihop liv och konst på det sättet. Det gjorde man inte i Köpenhamn, säger han. Inte förrän nu.
När projektet är slut känns det både skönt och lite sorgligt.
- Det var ju så intensivt så jag var rätt trött efter den där perioden, säger han. Men jag har fått ett nytt förslag från en annan fabrik. Fast själv tänker jag lite åt vårdhållet, att få måla på en institution, kanske med gamla. Det vore intressant men alltså bara något jag har i bakhuvudet än.
På väggarna ser vi gummiarbearna, de är målade i krokistil. De är iarbete och jobbar mot olika maskiner. En del är detaljmålningar, människorna framträder som individer men allt utgör ändå en sammanhållen enhet.
Människa och maskin, det är gummifabriken i Trelleborg.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!