<I>Konst:</I> Från Asta till Teo

Asta Ödman föddes 1919, växte upp i Göteborg och har varit mycket sparsam med egna utställningar. Måleri, gärna akvarell, har hon visat tillsammans med andra.
I gips och lera har Asta tummat fram sina objekt, ett par porträtt, Margit och Lucienne, är från 1968, verken kommer inte i någon jämn ström, men nog tycker man sig finna en trogen stil.
Det är en form av klassisk skulptur, särskilt i de tidigare verken. Den är avbildande och realistisk. Man kan avläsa personligheter, sedda genom konstnärens blick. Just Teo, som är namnet på konstnären och Valandläraren Sten Theodorsson, har framställts i kubistisk stil, senare patinerad i grönt av den bronsgjutare som konstnären använder. Teo är en mask.
- Visst är det lite Vera Nilsson i stilen, undrar Asta Ödman, jag har tänkt mig det. Inte som Schjerfbeck, de där som har sån distans.
Jo, porträttet av Teo skiljer sig från det övriga. Men här finns också en skillnad i de senaste verken som mer lutar åt det expressionistiska, de fångar ju känslor på ett annat sätt än de tidigare.
Margaretaflätan heter ett porträtt, en äldre kvinna från -97 med den speciella frisyren, konstrikt utmejslad av skulptören.
Asta Ödman tillhör Konstnärernas Intresseförening i Norrköping och i De Geerhallen finner vi hennes porträtt i brons av tonsättaren Josef Jonsson.