<I>Konst:</I> Erikssons tidsbilder i vÀxelverkan
Magnus eriksson Ingvar Staffans MĂ„leri Objekt
Ingvar Staffans Tecken.
Foto:
Magnus har vi hunnit bekanta oss med med tidigare, han Àr frÄn Norrköping, bor numera i Stockholm och Àr autodidakt. Inte heller Ingvar Staffans har nÄgon skola bakom sig, men han har hunnit leva ett par decennier till, han bor i Uppsala och hÀr visar han mÄleri och vissa objekt. Det gör de bÀgge och det vore behÀndigare att inte jÀmföra, men det gÄr inte att sticka under stol med att Magnus Eriksson Àr den mest intressante.
Han överraskar alltid. Han slĂ„r mot grĂ€nser, han kopplar motiven till en bildvĂ€rld som finns omkring oss, den dĂ€r som vi inte kan undkomma. ĂndĂ„ lyckas han hela tiden hĂ„lla undan frĂ„n det som ger enkla associationer. HĂ€r finns bara ett knappt mĂ€rkbart obehag, bilden snuddar vid nĂ„got kallt, nĂ„got obĂ€ndigt, instĂ€ngt, en fĂ€rg som skĂ€r, kroppar som försvinner, fotobaserade bilder som manipulerats och kommer förfĂ€rande nĂ€ra. BĂ„de snĂ€vt skurna och nĂ€ra som beröringar.
Det Àr mÀrkvÀrdigt med den hÀr konstnÀren som dyker upp i hemstaden med nÄgon tids mellanrum och alltid lyckas överraska. Han ger sig i kast med de mest skilda material och rör sig obesvÀrat bland fÀrger, verktyg, lacker och pannÄer.
Bland de starka bilderna finns en maskin, det handlar om flygplan, om stridsspetsar kanske, om övermakt, allt i grÄtt, i mörker.
Det hÀr Àr en kille som har mycket att sÀga om vÄr tid och han kan göra det med en behÀrskning av konstnÀrliga medel som imponerar.
Ingvar Staffans har sitt kanske vackraste verk i entrén, som det första man möter. HÀr hÀnger en rÄ, stor duk med enkla tecken i rutor, det blir till en besvÀrjelse som bÄde varnar och Àr löftesrik. I fortsÀttningen Àr han mer elegant, sköna jordfÀrger avdelar vÀlavvÀgda rektanglar, hÀr Àr smultorr fÀrg i vitt/grÄtt, dekorativa dukrullar styva av fÀrg, tillknycklade, som förbrukade men med ett nytt vÀrde. HÀr har konstnÀren lagt sin hand.
MÄnga serier heter Ur min dagbok, hÀr talar vi poesi och skönhet, visst finns hÀr en egen styrka, men originalitet fÄr man söka pÄ annat hÄll. Kanske pÄ vÀggen mittemot.
SĂ„ jobbar vi med nyheter