<I>Konst:</I> En remsa av Edholms värld
ANN EDHOLM Måleri Gallerie Susanne Pettersson
Svarta fyrkanter på rad med "dekorband" upptill och nedtill.
Svärtan är djup.
Ann Edholm går tillbaka till en konstruktivism som har gått flera varv i konsthistorien, som har tätnat och upplösts genom åren och säkert kommer att fortsätta med det.
I just de här målade ytorna kan man läsa in, eller känna in, ytterligheter, motpoler och mer spänning än harmonier. Avbrotten är få.
Det är kaxigt att framhärda med detta stora enkla i en högljudd värld. Edholm hörs ändå. För något år sedan delade hon förstapriset om utsmyckning av Strömmen i Norrköping i Statens konstråds tävling. Förslaget blev inte utfört. På Konstmuseet finns en målning från mitten av 90-talet, stor mörkröd cirkel med liten cirkel under - något som åtminstone jag alltid läst som mor och barn.
Nu visar hon några få målningar på pyttegalleriet Pettersson på Skolgatan.
En stor svart ruta med en gul kant. Så är det, men den där svarta kan vara allting, man ser måleriet och den rörliga ytan som bjuder associationer, och just den här gula skulle ingen äldre konstnär använda, inte en KG Nilson, inte en modernist som Eric Olson, aldrig en Einar Höste eller en matematiker som Baertling. Sak samma i de mindre målningarna där två färger får växla i över- och underkant - det är nytt, modernt, aldrig uttryckt på det här sättet tidigare. Alla trasmattor till trots.
Brottfärgerna lyser, artificiellt och vasst.
Det är vad vi får se här, en smalt utsnitt av Ann Edholms konst. Enkelt och starkt - det är ju om detta allting handlar.
Så jobbar vi med nyheter