<I>Konst:</I> En mat-tant berättar i bildväv
ANNA OLSSON Bambaminnen Bildväv Arbetets museum
Dusch.
Foto:
Vävarna berättar om portioner, om ransonering, om hur serveringen kan te sig för den som står och lägger upp - en bit fisk, två potatisar, fem köttbullar till lågstadiet, sju till mellan, nio till hög ...
Gafflar på rad, tallrikar, grytor. Förvånande färgglädje i sammanhanget. Former av händer, armar, skyddshandskar är stiliserade, förenklade men konkreta, rena bilder just utan abstraktioner. "Ett glas mjölk per elev" visar precis det. Fem glas.
Så är det människor, barn och lärare/vakter. Säkert känner alla igen situationen.
En kort historik berättar om hur den kommunala matbespisningen växte fram, från slutet av 1800-talet då de fattigaste fick något, sedan kom behovsprövningen, med barnbidraget 1947 kom den allmänna utspisningen som ändå inte gällde alla överallt och från 1967 blev det en helt kommunal angelägenhet.
Utdrag ur författartexter åtföljer, ur Majgull Axelssons Aprilhäxan, ur Torbjörn Flygts Underdog, Lena Anderssons Är det bra nu då? Här finns allt i ord - föraktet för maten, bråken, jäktet, de stränga mattanterna, vakterna, den skrälliga miljön. Man märker att minnena lever starkt.
Bilderna blir mjukare, även om de kan se ut som skyltar: "ej fläsk" eller "veg", något som berättar att konstnären har jobbat på bamba för inte alls länge sedan.
Sina egna minnen inbjuds man att skriva ner i en pärm. Arbetets museum fortsätter att samla människors berättelser från vardag och arbetsliv.
Utställningen finns i den mörka källarvåningen på museet, i Laxholmskällaren. 23 bilder är utspridda längs väggarna. Det verkar vara en ganska tuff och okänslig behandling av konstverken som borde hållits ihop och vara möjliga att överblicka för att ge någon som helst stämning.
Så jobbar vi med nyheter