Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Konst:</I> Duktiga Dubliners på Forum

Kultur och Nöje2001-10-24 00:00
Graphic Studio fhar funnits i Dublin i 40 år. Nästan lika gammalt är Konstforum som nu gästas av 13 av medlemmarna från Dublin. Fyra av dem kvinnor.
Det är en uppvisning av klass, det mesta är lätt att tycka om och utöver det finns alla tänkvärda tekniker att studera. Och vi bjuds på ett flöde av känslor! Den svenske konstnären Lars Nyberg har varit länk mellan Dublinstudion och Konstforum.

<B>James Mc Creary</B> visar små mjuka landskap där färgen är ren, varm glöd. Formerna är böljande och runda och bilderna lockar med hemligheter.

<B>Jenny Lane,</B> är upptagen av den japanska traditionen med all den skönhet och komplikation som finns i detta enkla och rena. Rosa skymningsskyar är bakgrund mot berg och eldar som tecknas i tidlös form.

<B>Yoko Akino</B> tecknar små torn, som Babels hus byggda i böljande dalar och det kränger och klättrar och blir ett koncentrat av inte bara mänskliga boningar utan också av mänskliga strävanden. Nog hittar vi ett stänk av humor här, avsiktligt eller ej.

<B>Marc Reilly</B> sätter nummer på sina bilder. Han håller sig till svartvitt och lätta skuggningar emellan, han demonstrerar bearbetningen av plåten och man kan läsa in väderlekar, åtminstone mörka skyar, ställda mot ett slags hemliga rum. Det är suggestivt.

<B>Ruth O´Donnell.</B> Matisse har säkert satt sina spår i de mönstrade väggar som är bakgrund till ganska grovt tecknade frukter, glas och så som vår tid uppfattar de gamla målarnas bilder av det dignande bordets stilleben. Illustrativt och dekorativt.

<B>James O´Nolan.</B> Med en skrapa, kanske palettkniven, arbetar han fram mönster ur en yta med färg. Grått, mörkt, blått, brunt. Tecken ristas, själva bearbetningen är det abstrakta motivet. Det blir vackert, starkt och mångtydbart.

<B>Tony O´Malley</B> från Kilkenny och nu 85 år gammal, hör till de mest dynamiska. Hans färgfält är stora och klara och kraftfulla. De berättar inte mycket om den konstnär man kan läsa om i en omfångsrik bok som visar att han sysslat med praktiskt taget allt under sin långa konstnärsbana. Kanske, om vi vill tro det, visar de här bilderna hans syn på världen och konsten och sig själv just nu. Det räcker dom till!

<B>Felim Egan.</B> Det kallas minimalism, kvadrater med tonade konturer far runt utan någon fast förankring i ett spel som till synes handlar om slump men naturligtvis är en medveten intuition. Resultatet blir både sköna bilder och ganska roliga kompositioner.

<B>John Grahams</B> runda linser bildar mönster, kanske är det bubblor, svart och vitt, det är en betraktelse över fotobilden och upprepningen. Ett utsnitt utan början eller slut.

<B>Michael Cullen.</B> Vilda figurer, det är samma kvinnoform, det är illrött och svart. Entréhallen visar Cullens svit från en explosion i rött över figurerna, mycket livfullt, pulserande rörligt, men visst är här förtvivlan också, den där som ligger så nära glädjen.

<B>Niall Naessens</B> gör landskap som skiljer sig från allt annat på utställningen,motivmässigt det mest konventionella men med fin uppvisning av etsningstekniken.

<B>Stephen Lawlor</B> har släktskap med McCreary, små, intima landskap som lever av glödande färgklanger. Dessutom har han en svit med hästmotiv, sagoaktiva, drömskt sensuella.

<B>Joy Gerrard.</B> Flygfoto i olika vinklar över hamnen i Dublin. Två stora bilder i vardera fyra delar. Svart och vitt, grafiska skönheter med given stämning från den dynamiska staden.
En generös utställning, rik på upplevelser och ett enastående tillfälle att möta Irland i konsten.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!