<I>Konst</I> Derkert ? mer kläder än kropp
Siri Derkert Modernist Modetecknare Pendang Kläder kropp och mode Björn Kjelltoft, Jenny Källman, Johanna Persson, Linnea Öberg Sellersjö, Natasha Dumas och Kajsa Eriksson
Gunnel Larsson från Textilhögskolan i Borås, berättar om arbetet med att sy upp någar av Siri Derkerts modeller, om en idog jakt på kvaliteter och färger. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
I hennes historia finns också den tid som Konstmuseet nu visar i en utställning producerad av Textilhögskolan i Borås och Konstmuseet där. Centrum för textilforskning ligger bakom som initiativtagare till Siri som modetecknerska.
Cirka tio modeller har sytts upp, utförda efter teckningar som Siri Derkert gjorde för Birgittaskolan i Stockholm.
Från 30 färglagda teckningar är ett tiotal klänningar uppsydda. Ett grannlaga arbete förstår man, inte minst då teckningarna inte visar detaljer som hur man tog sig ur och i klänningarna, hur en ärm kunde vara isydd eller - någon baksida. Det vi ser och som är en säker grund, är ytterst eleganta modellplagg som vid den här tiden kunde beställas av de mest välsituerade. Några original finns inte längre och det vi får ser är idéer, de skönaste material, passpoaler och klädda knappar och ett fantastiskt skickligt handarbete.
I Sverige var Siri Derkert först, men i Frankrike fanns de modernismens konstnärer som redan hade sprängt gränserna för "högt och lågt", med Ryska baletten och Sonja Delaunays kläder. Som påminnelse om den energi som bar fram modernismen är det spännande. Det fanns tankar på Birgittaskolan att bilda ett svenskt modehus, men med en konkurs 1921 blev det tvärstopp.
Utställningen leder in i tiden via Siri Derkerts kubistiska måleri från krigstiden 1915-1916 då hon var i Italien innan det blev Paris. Så särskilt mycket uppmuntran fick aldrig konstnären och kanske var hon inte själv alldeles övertygad om att den här stilen skulle bli hennes. Ändå ser vi mycket fint balanserade målningar i vackra färger och med djärvt Matisse-inspirerade linjer.
Liksom i modeteckningarna. Arga brev berättar att Siri Derkert med kraft hävdar sin integritet och ine faller för bön om att hon ska göra "mer lättsålda" kreationer. Nog mräker man en lust i de här teckningarna, visst är hon intresserad av formen som ofta är elliptisk, men de visar också att sömmerskorna eller kanske mönsterritarna, nog fick en viss frihet i detaljerna.
En skvätt av Valle Rosenbergs modeteckningar visas också, den finske konstnären som var hennes man och medarbetare, men hans teckningar har inte alls samma liv.
Utställningen Pendang är gjord som en kommentar till detta med kropp och kläder. Sex unga konstnärer, från Konsthögskolan eller Valand, arbetar med installationer, foto eller objekt. Bokstavligt svänger det mest kring Linnea Öberg Sellersjös dockor i människostorlek, fint sydda med färdiga veck och band i samma naturfärgade tyg. Björn Kjelltoft har byggt upp en liten scen för märkeskläder och med lån av Ulrika Hydman Valliens tulpaner. Nog luktar det satir och gammal kapitalismironi här, märkena är lite upplösta, trådarna hänger, en fotovägg ställer slump mot beräkning och tröjor i alla färger blir genom sin museiplacering något annat.
Som en dagbok, menar Johanna Persson och ställer ut egna plagg på galgar och har skrivit ett minne, en etikett, som ger varje del en historia, från de lårhöga blanka stövlarna till en fläckig överdel i trikå. En sann spegling.
Malevitj rena suprematism har fascinerat Kajsa Eriksson som gjort kläder av hans idéer, nu slarvigt upphängda som i en jympasal. Ganska svårfångat foto visar Jenny Källman och i ett hörn hänger, från en dödens galge, en människo-gummikostym som har ett ännu blinkande hjärta i grenen. Natasha Dumas är konstnären.
I eftermiddag öppnas utställningarna.
Så jobbar vi med nyheter