<I>Konst:</I> Min hembygd är Marielund
Foto:
Den närmaste flaggan också. Se den. Ett prisat förslag från Dagens Nyheters tävling om hur den svenska flaggan skulle kunna se ut när korset "skildes från staten". Visst är det långkalsonger! Svenskt, symbolrikt, roligt. Somrigt också, då är ju långkallingarna av!
Jan Erik, eller Janne Frisendahl som han signerar sina verk, fyller under sommaren en stor och en mindre salong på Norrköpings konstmuseum. Marielund osv. heter utställningen som tar avstamp i det bostadsområde där han själv bor, just intill miljonprogrammets bostäder.
Det är en spännande, fantasi- och infallsrik visning av objekt, teckningar och måleri och tillsammans något som gör att man måste gå och se det här norrköpingska bostadsområdet med med skärpt uppmärksamhet.
Inte för att det handlar om någon fotorealism. Inte för att det är avbildande. Nej, men det här är ett stycke liv och område med natur, djup grönska, blänk av vatten och sol, skuggor av människor eller händelser, ett tema som går som en bruten och sned linje genom alla bilder, en ström som inte är långt borta, en himmel med moln, fixeringsbilder med överraskande perspektiv, minnen från konst och materia, en färg som bär betydelse och en upplöst form som har sin historia.
Janne Frisendahl kan berätta. Om hur den lilla rouge fläcken på kinden i Roslins verk Damen med slöjan lever vidare i hans medvetande, hur han upptäcker kvalitetsskillnader i de rosa skyarna, hur han har satt samman plankor i tredimensionella byggen, målade med de tecken och blänk som är hans särskilda signatur... de oblandade fläckarna av rött, gult och blått. En gavel, leopard, eld, horisont, nära och långt borta, högt och lågt. Tillsammans liknar de något vidare och mer.
Fläckmönstren återkommer, också i andra färgkombinationer. Men den där basen av undersökande form och känslan av ett grävande i det ursprungliga, det finns alltid där. Det enkla och avskalade. Det kan handla om klassiker i konsten som reducerats, som i ett berömt renässansverk där han tagit bort allt utom trädgården med sitt noga angivna perspektiv. Här är "fläckarna", de små blommorna i gräset. Här är den klassiske Ucello i Frisendahls temperament.
Hans konst är humoristisk, lekfull, undersökande och beskrivande så som enskrivande forskare skulle kunna arbeta. Han forskar i seendet, de bilder vi har för ögonen samtidigt som tankarna sysslar med annat. Vad blir det då?
Kanske som hans Proteus, en ständigt växlande gestalt.
Kanske som här. En rik utställning. Se Marielund. Och så vidare.
Så jobbar vi med nyheter