<I>Konst:</I> Erikssons tidsbilder i växelverkan
Magnus erikssonIngvar StaffansMåleri Objekt
Ingvar Staffans Tecken.
Foto:
Magnus har vi hunnit bekanta oss med med tidigare, han är från Norrköping, bor numera i Stockholm och är autodidakt. Inte heller Ingvar Staffans har någon skola bakom sig, men han har hunnit leva ett par decennier till, han bor i Uppsala och här visar han måleri och vissa objekt. Det gör de bägge och det vore behändigare att inte jämföra, men det går inte att sticka under stol med att Magnus Eriksson är den mest intressante.
Han överraskar alltid. Han slår mot gränser, han kopplar motiven till en bildvärld som finns omkring oss, den där som vi inte kan undkomma. Ändå lyckas han hela tiden hålla undan från det som ger enkla associationer. Här finns bara ett knappt märkbart obehag, bilden snuddar vid något kallt, något obändigt, instängt, en färg som skär, kroppar som försvinner, fotobaserade bilder som manipulerats och kommer förfärande nära. Både snävt skurna och nära som beröringar.
Det är märkvärdigt med den här konstnären som dyker upp i hemstaden med någon tids mellanrum och alltid lyckas överraska. Han ger sig i kast med de mest skilda material och rör sig obesvärat bland färger, verktyg, lacker och pannåer.
Bland de starka bilderna finns en maskin, det handlar om flygplan, om stridsspetsar kanske, om övermakt, allt i grått, i mörker.
Det här är en kille som har mycket att säga om vår tid och han kan göra det med en behärskning av konstnärliga medel som imponerar.
Ingvar Staffans har sitt kanske vackraste verk i entrén, som det första man möter. Här hänger en rå, stor duk med enkla tecken i rutor, det blir till en besvärjelse som både varnar och är löftesrik. I fortsättningen är han mer elegant, sköna jordfärger avdelar välavvägda rektanglar, här är smultorr färg i vitt/grått, dekorativa dukrullar styva av färg, tillknycklade, som förbrukade men med ett nytt värde. Här har konstnären lagt sin hand.
Många serier heter Ur min dagbok, här talar vi poesi och skönhet, visst finns här en egen styrka, men originalitet får man söka på annat håll. Kanske på väggen mittemot.
Så jobbar vi med nyheter