<I>Gästkrönikan</I> Öga för öga gör världen blind

Vid den här tiden för nåt år sedan överbjöd politiker och tidningsfolk varann i att uttrycka fasa för terrordådet mot World Trade Center i New York. I Norrköping blev miljöpartisten Per Almgren mobbad av sina partikamrater för att ha haft en lite mer nyanserad syn på det som hänt.

Sven Wernström

Sven Wernström

Foto:

Kultur och Nöje2002-10-30 00:00
En liknande syn har man under året kunnat möta hos en rad in- och utländska skribenter i Aftonbladet, som nu samlat deras artiklar i boken 11 september - ett år efteråt.
Där säger Olle Svenning: Fråga gärna vem som utförde dåden, men fråga inte varför. Och Susan George säger att det är helt omöjligt att försöka diskutera orsakerna till attackerna. Världens fattiga kan se bilder av vårt välstånd på varenda TV-skärm och vi borde vara förvånade över att det inte förekommer mer terrorism.
Genomgående för alla de medverkande är kritiken mot USA. Eduardo Galeano menar att USA:s jättelika militärapparat behöver fiender för att rättfärdiga sin existens och erinrar om att fiendskap och vänskap skiftar med behoven. Saddam Hussein och Usama bin Ladin, som en gång backades upp av USA, är nu fienderna för dagen.

I stället för att använda sina enorma resurser till att mildra världens orättvisor går USA in för att hämnas. Men "Öga för öga gör världen blind" som någon skrivit på en husvägg i New York.
Även i Sverige förblindas de mäktiga. I stället för att utmana maktens män i väst - som Olof Palme en gång gjorde - följer svensk socialdemokrati troget efter i cowboystövlarnas spår, skriver Helle Klein.
Några har tjänat på attackerna mot World Trade Center. Till dem som vann mest hör Sharon-regeringen i Israel, menar Gunnar Fredriksson. Även andra regimer kan kalla allt väpnat motstånd för terrorism. Det har gått in i det politiska språkets hyckleri.

Anita Goldman ger den bästa bild jag hittills sett av de båda skyskraporna. De innehöll hela den västerländska civilisationen i koncentrat:
I World Trade Center arbetade mer än 50000 människor. Fler än 200000 rörde sig genom tornen varje dag, hälften av dem turister. Sex banker, fem fondkommissioner, åtta advokatfirmor och tre försäkringsbolag hade där sina huvudkontor. Där fanns 75000 telefoner, 20000 hissdörrar och 43600 fönster. Elektriciteten kostade tre miljoner dollar per dag och det är mer energi än som utnyttjas dagligen i de flesta mindre amerikanska städer och mer än i många afrikanska städer tillsammans. 87 ton mat fördes in varje dag.
De som arbetade i tornen spekulerade i naturtillgångar och mänskliga resurser utan att tillföra dem något värde. Man kommunicerade som människor aldrig kommunicerat förr, uppkopplade med telefoner och datorer till hela världen. Men, säger Anita Goldman, fullständigt bortkopplade från majoriteten av jordens befolkning, dess villkor, behov och drömmar.
Per Almgren var inte ensam om att försöka se tragiken 11 september från mer än ett håll. Vi verkar bli fler vartefter tiden går.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!