<I>Gästkrönikan:</I> Ju fattigare desto gladare?
Ove Klinthäll
Foto:
Häromsistens damp Biltemas katalog ner i brevlådan utan att jag bett om den. Den var på 404 sidor och hade cirka 1300 uppslagsord i registret, och då fanns det mängder med varianter på varje sida.
Claes Ohlssons priskurant, som man sa förr, består av 370 sidor och har nästan tusen uppslagsord men förstås många fler grejer.
IKEA-katalogen på 375 sidor har vi hemma i en korg, och hur många prylar som finns däruti lägger jag inte tid på att räkna ut.
Vi har även ett par resekataloger liggande, Vings värld och Fritidsresors katalog, på 363 resp. 427 sidor. De innehåller hundratals reseförslag, förstås, hur många räknar jag inte ut heller. Ingen resa kostar väl under 2000 kr, men flygplanen till samtliga resmål blir fulla, antar jag.
Recept på mat med kuriösa ingredienser kan man ta del av i alla media i alla sammanhang. Överkonsumtionsaktiviteter tutas det ständigt för. Mängder med exempel finns - you name it, som det numera heter.
Underhållning är vi inte heller svältfödda på, om vi nu ska räkna TV dit. 88 kanaler innehöll AB:s TV-bilaga förut, nu finns där 94, såg jag på löpsedeln. Parabolantenner, så man kan ta in utrikes program, finns det gott om på husgavlarna.
Detta och myyyycket mer har vi tillgång till och utnyttjar dagligen, och vad blir resultatet? Jo, vi blir förstås glada och tacksamma för att vi slipper ha det knapert och tråkigt! Härligt!
Åh, inte fan!
I radio P1:s insändarprogram Klarspråk och Ring P1 och på tidningarnas insändarsidor är det ett ständigt gnöl. Kritik är naturligtvis oumbärligt, men hur viktigt är det småsinta gnället? Hur ofta hör/ser man framåtsyftande och konstruktiv kritik?
Har vi för mycket för att kunna glädjas? Måstet att ha en mängd prylar man inte behöver bara för att andra har, har det blivit för mycket för oss?
Om vi inte kunde resa vart som helst och inte köpa kickboards på Biltema eller bara hade 47 TV-kanaler och saknade varsin mobiltelefon, vore vi lyckligare då, måntro?
De 1,2 miljarder mänskor på jorden som tvingas leva på 10 kr om dan och aldrig ens sett ens en väggtelefon, är dom möjligen gladare? (Jag slöt en vers så här en gång, som handlade om svarta människor jag träffat:
Dom har nåt konstigt fel nånstans, en tydligt medfödd skada!
Dom har ju inte spik en gång, och ändå är dom glada!)
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!