<I>Gästkrönikan:</I> Inget är nytt under solen

Redan tidigt bestämde jag mej för att skriva den här krönikan före valet, alltså innan jag fått se om valet gått åt vänster eller höger. Skillnaden blir ju ändå inte så stor. För som Harry Schein skrev i DN 11 maj angående ungdomars syn på valdeltagande:
"Varför ska man besvära sig och gå och rösta på vänstern när den inte nämnvärt skiljer sig från högern?"
Själv gick jag naturligtvis och röstade. På vänstern. Rösta ska man. Det sitter i sen barndomen då jag såg farsan stå utanför vallokalen, med sossebanderollen snett över kavajen, och dela ut valsedlar. I ur och skur. Rösta ska man. Nu som då.
Ingenting är nytt under solen. Det läser jag hos Hjalmar Söderberg i hans roman om Doktor Glas, den där boken som alla stockholmare ska läsa i år. Den delades ut gratis i övre änden av Världens längsta bokbord på Drottninggatan den 25 augusti.
Där läser jag också: "Ja, min kära Gustav, det är inte så lätt att vara hederlig när man förtjänar så mycket pengar som vi." Det skrev Hjalmar Söderberg 1905. Sen dess har de rikas ohederlighet inte minskat. För ingenting är nytt ...
Världens längsta bokbord är ett evenemang som jag aldrig missar. Bordet är verkligen långt. Det går från Vattugatan där jag tillbringat tjugo år av mitt liv i Aftonbladets sätteri och fortsätter kilometervis upp till Författarnas hus där jag nu har del.
På detta långa bord kan man göra fynd. För min del hittade jag en bok av Olle Hedberg som jag inte haft en aning om: Och den mörknande framtid är vår. Där skriver han bland annat:
"Nåra ömma känslor för småsparare besvärar inte svenska politiker. Sina egna arvoden höjer de däremot med utomordentlig känslighet för penningvärdets fall."
Det skrev han 1966. Nej, ingenting är nytt ...

Inte ens mina egna idéer är nya. Jag har länge retat mej på att man delar in människor efter ålder i stället för efter samhällsklass.
Sven 77, det säger ju bara att jag är 77 år. Sven 160 skulle däremot säga att jag tjänar 160000 och alltså är en ganska normalt lågavlönad medelsvensson.
Olle Hedberg föreslog redan för trettisex år sedan att ålder 42 borde bytas ut mot inkomst 97 (nittisjutusen var på den tiden tre gånger en arbetares årsinkomst).

Inte ens mina egna idéer är alltså nya.
Det är föralldel inte våra motståndares heller. Jag tänker på den moderata kampanjen mot LO:s stöd till socialdemokraterna som drivits av Per Heister (NT 7/5), Johnny Magnusson (NT 5/7) och exempelvis Jirina Klevstigh (NT 14/8). Hon tycker inte att facket ska stödja ett enda parti.
Det tycker inte jag heller. Facket borde stödja båda arbetarpartierna. Men protesterna mot stödet är ingenting nytt.
Vi kan gå tillbaka till segervalet 1932. Då fanns det en rubrik "LO finansierar socialdemokratin" på första sidan i nazisternas tidning Vår Kamp (15/9 1932). Och tidningen skrev att LO låtit sig "sjunka ner till en understödsförening åt det socialdemokratiska partiet".
Se där - även arbetarrörelsens fiender är sig ganska lika från tid till tid. Ingenting är nytt under solen.