<I>Gästkrönikan:</B> Demokrati i sommarsolen

Hur har sommarn varit? Jotack. När man bor i paradiset behöver man inte åka söderut. Inte ens till Göteborg. Man kan sitta i solen på Vikbolandet och läsa om några hundra busar som hotar demokratin. Har man några vänsterblaskor kan man även läsa om de 15.000 som demonstrerat till demokratins försvar.
Demokrati har varit nyckelordet i sommar. Ju mer det används, desto mer kan man misstänka att det är till för att dölja något.
I världens största demokrati saknar Bush-administrationen demokratisk legitimitet. I Ryssland har demokratiseringen blivit fattigdom och maffiavälde. Här hemma styrs opinionsbildningen av privatägda medier (typ DN, GP, NT och TV4) som snackar om demokrati men själva är vårt största demokratiska problem.
I Sverige har den politiska eliten ägnat nittitalet åt att montera ner folkhemmet. Demokratiska arbetsformer avskaffades redan av Ingvar Carlsson när han hjälpte SAF och moderaterna att genomföra systemskiftet. Nåt som demokratiutredare Bengt Göransson lojalt blundat för.
Hos oss är demokratin sedan länge på dekis. Folket har blivit ett hinder i beslutsprocessen. Folkomröstningar har blivit nåt skumt, inte bara för Ulla Petterson Carvalho (NT 8 juni) utan även för Göran Persson som i radions Gomorron Världen 1 juli svarade på frågan när vi ska få rösta om EMU: "När vi tryggt kan rekommendera folket att rösta ja, då blir det en folkomröstning."

I Norrköping har vi fått en föryngring i fullmäktige med Mattias Ottosson och Eva Andersson. Nu vill vi tro att föryngring också betyder förbättring.
Den äldre generationen politiker lider av maktlöshetssjuka. Den vill men kan inte. Vilket betyder att starkare krafter står emot. Vilket betyder att demokratin inte funkar.
Politiker sitter ju på väljarnas mandat - och någon starkare kraft kan inte finnas.
Det måste politikerna hävda om de håller fast vid sina ideal. Men politiker brukar förändras i jobbet. Man kan se en skala från den unga politikern som går till sitt uppdrag full av goda intentioner - till den maktberusade pampen som släppt kontakten med sina väljare och börjat gå andras ärenden.
Nånstans finns en brytpunkt där en Louise Malmström förvandlas till en Gunnel Gennebäck. Det vore bra om de nya politikerna höll koll på när den punkten närmar sej - och om vi andra lärde oss sätta stopp när de var på väg att träda över gränsen.
Botemedlet heter ideologi: Privatiseringar nej! Ingen mer stöld av allmän egendom typ Televerket och NME. Bygg ut offentliga sektorn! Lobbyister bort! Nej till kultursponsring! Beslut ska genomföras. Ta pengarna där dom finns, inte låna utan beskatta! Full sysselsättning. Rättvis fördelning. Demokrati i näringslivet. Skit i Bryssel - här i Sverige bestämmer de folkvalda! Och så vidare...

Nu litar vi på Mattias och Eva. De gamla drev oss in i det privata. Vi satt passiva med katterna i solen och hörde politiker tala om vad ekonomer anser och överhet vill. Nu får vi politiker som går våra ärenden. Nu tar vi tillbaka lite av vår skamfilade demokrati. Behoven ska styra, sa Mattias i NT 25 augusti. Det styret ser jag fram emot.