Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Gästkrönikan:</I> Skit, bara skit är vad jag har - och är?

Kultur och Nöje2001-10-24 00:00
WIWI SAMUELSSON
Men vilken ton du använder! Kan vi inte tala lite lugnt och sansat, sa mannen på Myrornas Givarservice. Du förstår väl att vi inte kan hämta sån´t som vi inte kan sälja - det tjänar vi inte några pengar på. Chauffören som är hemma hos dig nu är van att bedöma vad som går att sälja och vi får lita på hans bedömning. Och ärligt talat så är det väl så att du helt enkelt har velat göra dig av med en massa skräp, va?

OK, OK, OK - jag låg nog i falsett när jag ringde upp honom. Det hördes nog hur upprörd - hur kränkt - jag var. För två veckor sedan hade jag nämligen talat med olika hjälporganisationer om det resterande bohag, som jag inte kan härbärgera i mitt nya hus, som inte ens är hälften så stort som mitt gamla. Den första organisationen hade just nu så mycket grejer på lager att de bara kunde ta enstaka saker och därför hade jag ringt vidare till Myrorna. De försäkrade att de var tacksamma för både möbler, böcker, kläder och prylar och kunde ta allt. Därför valde jag att ge det till dem och vi kom överens om hämtning på fredagen veckan därpå.

Grannen larmades för att vara på plats men dagen innan ringde de och bokade om hämtningen till tisdag, veckan därpå, dvs. idag. Och idag kom de - för någon timme sedan - och chauffören konstaterade att mina ägodelar var skit. Ja, möjligen inte allt men i alla fall en del av möblerna och i synnerhet mitt skrivbord. Ren skit! Han ville inte ta med det och det ringde han till mitt jobb och meddelade. (Skrivbordet härstammar för övrigt från Folkbladets Finspångsredaktion där jag fick lov att ta hand om det när möblerna byttes ut 1979 på hösten. Jag har själv aldrig betraktat det som vackert - men sällsynt och helt användbart. Massiv ek, en märklig rörkonstruktion och två hurtsar...)

Jag har svårt att reda ut vad som upprörde mig mest. Att de inte tidigare sagt att de bara tänkte ta med det som de bedömde som vinstgivande och tänkte lämna resten kvar eller att de stämplade möbler och grejer, som jag själv använt till för tre veckor sedan, som skit. Herre Gud, då skulle de ha sett all verklig skit, som grannar och vänner hjälpt mig att slänga i den 20 kubikmeter stora hyrda containern! Hade jag anat att resten också bara var skit hade jag ju lika gärna kunnat slänga det också - det fanns utrymme kvar.

Och då hade jag sluppit den personlighetsmassaker, där jag just nu förtvivlat försöker samla ihop bitarna av mig själv. Vem är jag egentligen ? En person som i årtionden levt med och bland skit? Och själv en skit eller hur ska man uppfatta budskapet från Frälsningsarmén?

OK, jag hade en förhöjd röst när jag ringde Myrornas Givarservice. Förlåt, det ska aldrig hända igen.

PS. De tog med sig alltihop i alla fall...
DS.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje