<I>Gästkrönikan:</I> Dyrköpt övergång till Euro
Jag ändrar strategi och bestämmer mig för att köpa en dagsbiljett för 6,10 Euro men då har jag förstås inte mer småpengar. Jag stoppar min näst sista 20-Eurosedel i automaten men den kommer prompt ut med meddelandet att det bara går att använda tior. Jag larvar ner för trappan till blomsteraffären och blir först utskälld av försäljerskan - det begriper jag väl att inte hon kan hålla på att växla pengar till alla som ska köpa biljetter! - innan jag får en tia och fem 2-Eurosar (Vad i hela friden heter det i pluralis?).
Vid nästa försök saknar jag en 10-centare men stoppar i min 20-centare igen. Just då bestämmer sig automaten för att den absolut vill ha jämna pengar. Jag försöker trycka ut de tre 2-Eurosarna som jag redan stoppat i men det kommer bara ut två. Då uppsöker jag damen i glaskuren, som ropar ut avgångarna. Jag vill ha tillbaka min 2-Euro! Hon ber mig stiga in och det är jag tacksam för, för det är åtminstone varmt i glaskuren. Sedan lägger hon en finstilt blankett framför mig och ber mig fylla i.
OK, namn, adress, postnummer, vid vilken station har felet inträffat, vid vilken tidpunkt, vad består felet av, exakt vilka mynt har jag lagt i och vilka har kommit ut, vilken bank har jag, bankkonto, clearingnummer ... Där någonstans börjar jag fnittra hysteriskt och frågar damen i kuren om S-Bahn i Berlin verkligen har för avsikt att sätta in mina två Euro på mitt bankkonto i Sverige ? Javisst, säger damen tvärsäkert. Jag har inga pengar! Ja, men, säger jag. Att sätta in 2 Euro på min bank i Sverige kostar säkert fyra gånger så mycket. Så är det i alla fall, säger damen, och fyller i en kvittens på att hon mottagit mina klagomål och mitt krav på 2 Euro.
Nästan förväntansfull inför utsikten att så småningom få två Eurosar insatta på mitt personkonto köper jag en dagsbiljett för tian och åker till Friedrichstrasse och promenerar till Brandenburger Tor. Jag vill ta en titt på den nya kanslersbyggnaden, som i folkmun döpts till "Elefanttvätten" eftersom den sägs likna en gigantisk biltvätt. Men kylan tvingar in mig på ett kafé där jag räknar ut att jag har råd att beställa en kanna te och en 4:a rom till en tysk "grogg".
Det ska enligt prislistan kosta ca 6 Euro men när notan kommer står det 12,20 på den. Som tur var hade jag en "kris-tjuga" undanstoppad och den får servitrisen medan jag rotar fram prislistan igen. Jo, jag har läst rätt. 12.20 är det gamla priset i D-mark och jag uppsöker servitrisen igen för att rätta till felet. Kassapparaterna är inte omställda än, ursäktar sig servitrisen. Men du har bara betalat 6,10 Euro! Jag stirrar på växelpengarna i handen och protesterar. Men då ska jag ju ha en tia till! Nä, jag fick ju en tia av dig, hävdar servitrisen. Det fick du inte alls, säger jag, du fick en tjuga. Bevisa det! säger servitrisen och bekräftar med eftertryck påståendet att Berlin har världens otrevligaste busschaufförer, butiksbiträden och servitriser. 160 spänn för en kanna te och en fyra rom - Euroövergången gick geschwind som tysken säger.
Så jobbar vi med nyheter