<I>Gästkrönika:</I> Varför har inte kulturetablissementet skrikit i högan sky?
Ove Klinthäll
Foto:
Varför har inte kulturetablissementet skrikit i högan sky om den boken? Är det för att man inte vill/törs vara kritisk mot muslimsk kultur?
Försiktighet och försök till förståelse är en dygd, men kan man godta detta ofattbara förtryck mot hälften av befolkningen, kvinnorna? Vi har ju ändå FN:s rättighetsförklaring att luta oss emot: "Alla är födda fria och lika i värde och rättigheter".
Det är en saudisk prinsessa som berättar i boken. Hennes temperament och intellekt ger skildringen en grymt avslöjande bild av hur det är i hennes land, Saudarabien. Visserligen har hon en kopiös förmögenhet att utnyttja, men det är hennes ställning som militant kvinna, t o m feminist i detta extremt muslimska land som ger de fasansfulla insikterna.
Från och med första menstruationen måste kvinnorna bära heltäckande slöja. Dessutom bara svarta i detta ökenvarma land, det är endast kvaliteten på tyget som kan variera. De fattiga måste ta de varma grova billiga tygerna och kan inte se mycket av omgivningen. För många tycks det inte betyda just något, för de får aldrig röra sej utanför hemmet utan manliga släktingar som eskort.
Sultana, som berätterskan kallar sej ,hon vågar för sitt liv inte avslöja sin identitet, har en enda bror, och han är fullständigt odräglig och diktatorisk. Men han har, enligt islam och med pappans stöd, rätt att kräva lydnad av kvinnorna i sin närhet, och gör det, alltid. Vill han ha något så tar han det utan att fråga. Det enda han måste följa är religionens bud, men det gör han, och de allra flesta inom den burgna skikten, bara när någon ser. Alkohol är förbjudet, men alla saudier med någon ekonomi har alltid sprit hemma. Sex före och utanför äktenskapet är förbjudet, men på de rika männens utrikesresor tycks sexuella orgier vara legio. Den puritanska ytan resulterar i en outhärdlig falskhet i det fördolda.
Den religiösa polisen, ständigt snokande, är stenhård, utom när det rör de cirka 2000 kungliga. För deras del kan man tänka sej att inte låtsas om sprit, och knarkkonsumtion eller sexorgier med influgna europeiska eller amerikanska flickor.
Prygelstraff är vanliga. Män pryglas stående, kvinnor sittande. Sultana skildrar en stening: Frivilliga upphetsade män slungar de stenar, som en lastbil tippat av vid avrättningsplatsen, mot den dödsdömda tills en läkare konstaterar att pulsen upphört ^ vad kan läkare låna sej till?
En ung man, som gått i koranskola och följaktligen är mycket sträng mot kvinnor, följer med Sultana och hennes gräslige bror Ali till Egypten. Hur osannolikt svinaktigt de båda bär sej åt där bör du läsa själv.
Bland de värsta straffen som anges i boken är att en kvinna, 22 år, döms till evigt mörker för att hon haft ihop det med en västerlänning. Ett vadderat rum utan fönster och dörrar görs i ordning. Dit införs den dömda kvinnan och tvingas vara där tills hon dör, hon får/kan inte tilltalas av någon. Hon får maten genom en lucka nere vid golvet. Hon blir naturligtvis galen.
Man förfasas. Hur kan miljarder människor bli så infernaliskt indoktrinerade? Religiösa instruktioner som en gång möjligen var motiverade hålls vid liv fast dom är helt överspelade och livsfarliga och som Muhammed naturligtvis inte kunde förutse.
Kusligt nog är boken spännande, tack vare Sultanas klarsyn och vildsinta temperament, som bara en besatt besutten kvinna kan hålla sej med, även om också det är alldeles unikt.
Vad gör vi i den övriga världen åt denna sorts förtryck? Inget, eftersom vi redan har all tillgång till Saudarabiens olja?
Så jobbar vi med nyheter