<i>Gästkrönika:</i> Våra gudar och jämställdheten
Foto:
Det har varit intressant även för mej, inbiten hedning, som dock är döpt, konfimerad och vigd i kyrkan.
Nog är jag inarbetad på kristendomen alltid. Judendomen kom in en del i och med Gamla Testamentet, men islam t ex var något främmande. Via den här utställningen och kringaktiviteterna har jag fått en liiiten hum även om islam. T ex hörde jag på Christer Hedin, religionshistoriker, som pratade om Bibeln och Koranen i Navestad.
Låt mej därför nämna, att en svensk kvinna, som konverterat till islam, i sin föreläsning påstod, att det finns 300 miljoner (tror jag det var) paradis i skapelsen. Jag frågade Christer Hedin hur många det fanns, och han svarade tveklöst 1. Vad är sanning? sa Pilatus. Tillåt mej tvivla på båda svaren, för den delen.
Vi humanister vill ju inte tro vi vill veta i den mån det går. Och självklart går det inte att veta nåt om vare sig paradiset eller helvetet, inte sällan noggrant beskrivna, som nämnda tre religioner bygger sin existens på. För det gör dom väl? Vad vore religionen utan den eviga saligheten eller det eviga straffet?
Nåja, i islam slipper man elden om man ångrar sej i rätt tid. Annars ej, vad jag har kunnat förstå. I kristendomen hjälper inte goda gärningar, där är det tron som fäller avgörandet. Tror man på den allsmäktige guden kan man nå paradiset. Men man måste väl också, då, tro på att Jesus dog och uppstod, på guds treenighet, fastställd i Nicea år 325, jungfrufödseln och den hemska yttersta domen? Man bör heller inte invända mot Abrahams avsikt att döda sin son när Gud befallde det - enligt Gamla Testamentet? Lydnaden mot Gud tycks vara ett absolutum: Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig, som den nya bibelöversättningen lyder, ty jag är en svartsjuk gud som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led.
Jag kan omöjligt begripa hur man har fått människor att så totalt acceptera något, som någon/några någon gång hittat på om något, som inte någon vet något om.
Till min stora förvåning har jag lärt, att det är i Bibeln, inte i Koranen, följande passus om hedersmord står att läsa (Femte Moseboken 22:20 och framåt):
Om flickan inte är oskuld vid äktenskapets ingående, skall flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds.
Detsomjag har så svårt för, också, är att manmåste göra så mycket och inte får göra en massa saker om man ska vara rättroende. Bl a fick jag ett blad om hur man ska arrangera kläder och hår i de olika religionerna:
En buddhistmunk måste raka sitt hår (och inte heller får han sitta ensam tillsammans med en kvinna utomhus). Hare Krishna-män lämnar en liten hårtofs kvar. När tiden är inne för Krishna att ta dem upp till himlen så har han något att ta tag i.
Vissa ortodoxa judar låter håret växa på små pojkar tills de är tre år. Då klipps håret, men man lämnar kvar håret vid tinningarna, vilket sedan bevaras långt resten av livet. Vi har sett dom vid klagomuren i Jerusalem, svartklädda med en borsalino på huvudet, läsande i en bok, bugande mot muren.
Män män män, ingenting annat än män! Kvinnorna ska hålla sej undan, dolda bakom skrank eller mycket tyg.
Finns det någon jämställd religion?
Så jobbar vi med nyheter