<I>Gästkrönika</I> Tomma texter skramlar mest
Ove Klinthäll
Foto:
"Oooohhhhh, aaaahhhhh, /ge mej din kärlek!/Jag kan bli den du älskar för alltid/jag kan bli ditt hjärtas dröm./Vartenda ögonblick tänker jag på dej./Jag önskar du kände på samma sätt som jag."
Trots att denna text nyligen sjungits för första gången i detta land är den den mest belyssnade text som någonsin hörts i Sverige. Sammanlagt har så där fyra miljoner av svenska folket avnjutit den med vidlådande melodi på ett par minuter.
Den har också en refräng som i början lyder sålunda:
"Ge mej din kärlek, ge mej hela din kärlek./Jag är den enda för dej, försök tro mej."
Jag ljuger lite, det är sant, för har du kunnat höra texten bland allt förinspelat komp och med förvirrande dans och ljusspel så har det varit på engelska (i den svenska schlagerfestivalen!!!). Men det första, "ooohhhh, aaahhh" är på svenska.
Kan man tänka sej att du känner igen de här raderna då?
"Ormbunken rister sin ringlade topp/ slår opp sina gröna små vingar/
lillkalven kesar och dansar galopp/ i hagen där lärksången klingar."
Jag har hört dom i hela mitt liv, och de lär inte dö med mej, i varje fall har de levt långt efter sin upphovsmans död och kommer att leva hela det här millenniet, det vågar jag mitt armalösa huvud på.
Eftersom nästan alla TV-schlager-texter handlade om kärlek kan man ju sätta emot den här Taube-texten:
"Sov på min arm! Natten gömmer/ under sin vinge din blossande kind."
Vad säjer du om jämförelsen?
Den överst nämnda texten har en melodi och en text, som jag kan garantera att ett fåtal svenskar kommer ihåg om ett år.
Om densamma har två personer hjälpts åt: En Calle skrev musiken och en Carl texten, eller om det är tvärtom, spelar roll gör det inte. Du har ingen aning om vilka det är, och de är förvisso glömda strax efter det att grand finalen har stängt i Riga den 24 maj. Detta trots att så ohängt många hört låten i sin helhet tre gånger då.
Evert Taube, blaha blaha! Några hundratusen hörde kanske på honom i TV när han sjöng på Gröna Lund, men Callarna (för att inte tala om sångarna och förläggaren) tjänar bra mycket mer på detta sitt eländiga (ja, knappt ländiga ens, möjligen u-ländiga!) alster än vad Taube gjorde på nån av sina utsökta skapelser.
Man kan undra vad Taube skulle intagit för plats om han fått delta i schlagerfestivitasen. Han hade för alldel aldrig kommit med med sina alldeles för varierade melodier och intelligenta texter, och hade han kommit ut på scenen i Globen så hade han nog backat inför ljusflackandet, den förinspelade musiken och sprattlande medarbetare i doa-körer.
Som kompensation får man nu i segerbåset se den flinande och många pengar tjänande paddan Karlsson.
Originalitet, intelligens och noggrannhet ersatt av ytlighet, inkompetens och likformighet. Att "tävla i låtar" resulterar tydligen i mesta möjliga slätstrukenhet, inget blir bestående trots alla dessa inblandade pengar. Men visst är det väl för bedrövligt?
Så jobbar vi med nyheter