Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Gästkrönika</I> Katolska protestanter

Ove Klinthäll

Ove Klinthäll

Foto:

Kultur och Nöje2003-02-26 00:00
OVE KLINTHÄLL
Religion tycks förekomma överallt och krångla till tillvaron, både här och på andra sidan. I detta avkristnade land har vi numera gott om muslimer, och dom har problem med självständiga flickor. Judarna neröver har olösliga problem med opålitliga grannar. I Amerikas finns presbyterianska präster som i sitt nit att älska bara Gud och inte en naturlig kvinna, har problem med sina underlydande gossar och deras attraktivitet. Här har vi protestanter - präster - som påminner om katoliker och skapar problem med att inte vilja ha kvinnliga arbetskamrater. Nu har också hela den svenska protestantismen fått nåt slags extra spader och har slutat att protestera, för katolskan Birgitta fyller år, och det ska firas nåt så ini hundan. Inte så lite har redan skett.
Som en del kanske såg i TV öppnades ett relikskrin i självaste Klosterkyrkan i Vadstena, och en benförståsigpåare hyvlade av ett fragment ur skallen (ja, relikens alltså) för att ta det till sitt laboratorium och försöka fastställa om det var Birgittas eller om det var nån stand ins.
Hur kan man tvivla? Litar man inte på Birgittas närmaste efterföljare? Kan de tänkas luras? Det är som med pressen: Kolla inte fakta, för då kan storyn spricka; tänk om det blir så?

Frågan inställer sig nämligen: Oooom man kan fastställa (hur det nu är möjligt), att det inte är Birgittas ben, ska det likväl behållas och fortsatt tillbes? Gör man sånt nu? Det kan ju inte va nån kraft eller mening eller nån väg till Gud om det är Lola Computinis ben man fraktade hit istället, eller om man möjligen slog ihjäl nåt lämpligt byte på vägen hit, eftersom man tappade Birgitta i vårfloden i Rhen el dyl.
I Kyrkans tidning numro fyra läste mina hedniska ögon, att tvenne kvinnliga studentpräster var vanvördigt ilskna över årets firande av det svenska europeiska skyddshelgonet. Det ska ordnas "utställningar, föreläsningar, specialgudstjänster och kalas", morrar dom och recenserar hennes liv och uppenbarelser. "Visst är det charmigt att Birgitta använder bilder från brännvinsbryggandet eller tvätten när hon ska skildra hur Gud söker rädda själar", skriver dom, samt tillägger "Men ändå. Birgittas uppenbarelser är fulla av djävlar, de flesta negrer, som plågar människor och inte minst kvinnor på ett förfärande sätt, också med inslag av sadistiskt sexuellt våld. Här flyter säd, träck och hjärnor." Oj då!

"Var någon i samtiden kritisk mot Birgitta fick hon raskt och påpassligt en uppenbarelse som näpste den kritiske" står det även. Oj då igen.
Tur att det inte var jag som sa det först, för då hade jag förstås fått på moppo. En hedning har inte lov att förtala hennes helighet - men nu var det alltså två präster. Så här slutar dom, t o m:
"Vi uppfattar Birgittas religiositet som skrämmande och maktfullkomlig. Hon förkunnar den hierarkiska kyrkan, kvinnans underordning under mannen och drar sig inte för att i bilder och med påstådd gudomlig legimitet håna och slakta sina motståndare. Så vad är det vi firar."
Se det var en salva!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!