<I>Gästkrönika</I> Då Färms ordsvall dränkte debatten
Sven Wernström
Foto:
Helt oförberedd var jag inte, jag visste en del om Färm innan han blev storpamp. Han var Ingvar Carlssons man och en gång emot EG/EU. När husse bytte åsikt i början på 90-talet bytte även Färm åsikt.
Han har varit egen företagare och har ett företagarperspektiv på tillvaron och politiken. Han har hävdat fackets ansvar att inte kräva löneökningar och pläderat för gynnsamma skattevillkor för företag. Han har kört med högersnacket om att vi har "världens högsta skatter" och hävdat att de sämst ställda måste drabbas när man "tvingas" skära i samhällets utgifter. I mars 97 sa han:
- Regeringen har tagit enormt med stryk både i de egna leden och i allmänna opinionen för att klara det som näringslivet mest av allt åstundar - EU-medlemskap, låg inflation och flexiblare arbetsrätt.
Att socialdemokratiska makthavare så öppet går Näringslivets ärenden har naturligtvis mött kritik från gräsrötterna. Ofta med gräsrötternas ilska och på gräsrötternas språk.
Då har Göran Färm blivit förnärmad. Vi såg det senast i debatten med Ulf Karlström i Folkbladet i januari i år, då Göran Färm inte bemötte Karlströms argument utan enbart angrep hans språkbruk.
Så var det också på sommaren 96 i debatt med Gunnel Kindahl som undrat om det var rätt att lura och hota svenskarna att rösta ja till medlemskap i EU och kallat Ingvar Carlsson ohederlig. Färm menade att en debatt "på den nivån" inte var konstruktiv.
Att höra folks åsikter har Färm tagit som en skymf, inte som en tankeställare. I mars 2000 var det Birger Schlaug som tillrättavisades. Han hade anklagat Göran Persson och Ingvar Carlsson för ohederlighet och lögnaktighet vilket var att "vulgarisera debatten".
I maj 2001 var det Bengt Malmstens debatteknik som inte dög. Debatt ska föras som ett "samtal i sansat tonläge".
Hösten 99 lämnade Ferm 13 uppdrag (varav 9 i aktiebolag) för att ta plats i EU-parlamentets budgetutskott "med makt över EU:s alla pengar". Då sa han att EU måste klara kampen mot arbetslösheten "för att bryta vanliga arbetares och tjänstemäns misstro mot EU". Inte för att ge dom jobb, tydligen!
Det blir nog rätt tufft och slitigt, trodde Färm. Det trodde inte LO-tidningens redaktör som liknat en plats i EU-parlamentet vid en vinst på Bingolotto: Innehavaren får hög lön, reser bekvämt i business class och äter på Europas bästa krogar - och "arbetsinsatsen är försumbar".
Åter till ABF-huset och 15 april. Det var alltså med viss kunskap om Göran Färm som jag satte mig att lyssna till honom. Och lyssna fick jag.
Tidigare kände jag sex av hans argument för EU-samarbete: Skapa fredligt Europa, sammanföra öst och väst, hantera gränsöverskridande problem, lösa miljöhot, lägga ner osäkra kärnkraftverk, skapa en gränsfri marknad, utveckla en bra invandrarpolitik.
Till dessa kom nu några nya: Höga skatter är problematiska när företag kan jämföra med Thailand. Vi måste ge företagen bra villkor. Företagen kan få låg ränta och lägre kostnader.
Någon i publiken tyckte att Göran Färm likaväl kunde vara moderat. Själv satt jag och tänkte på den amerikanske författaren Michael Parenti som sagt: Om en person återkommande beväpnar sig med nya argument är det troligt att han ljuger.
Jag vill inte påstå att Göran Färm ljuger. Han pratpratpratar och snor tid från publik och meddebattör och ger intryck av att vilja övertyga sej själv om att han inte vet det han också vet: att EMU är storkapitalets projekt, att demokratin sätts ur spel som när LO-basen Vanja Lundby-Wedin och andra fackpampar säger ja utan att tillfråga medlemmarna, att formuleringen på valsedeln är ett lurendrejeri, att den svenska modellen med höga skatter och generell välfärd kommer att gå under i EMU, att arbetslösheten aldrig kan avskaffas i EU och att ett ja till EMU blir det sista vi gör som självständig nation.
Att förtiga sånt är inte att sänka debattnivån, bara man gör det i ett sövande ordsvall och utan grova ord.
Så jobbar vi med nyheter