Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

<I>Gästkrönika</I> Bland pilfinkar och gummisnoddar

Wiwi Samuelsson

Wiwi Samuelsson

Foto:

Kultur och Nöje2003-04-30 00:00
WIWI SAMUELSSON
Ibland undrar jag om vi ens vunnit ett uns i effektivitet sedan den tid då torparhustrurna gick upp klockan fyra för att vandra nio kilometer fram till godset och morgonmjölkningen och sedan samma väg hem igen. Åtminstone storstaden förefaller mig, dagar som denna, så ofattbart ineffektiv att jag har svårt att begripa varför vi alls har hittat på denna konstruktion för mänsklig samlevnad. Idag vaknade jag tidigt, utsövd och av mig själv, i min Stockholmsväninnas arbetsrum. Jag gick upp och åt frukost, klädde på mig och stod fem minuter i åtta på busshållplatsen och väntade på buss 55. Den skulle enligt tidtabellen komma två minuter över åtta. Det gjorde den inte. Eftersom solen sken ägnade jag mig, tills vidare bekymmerslöst, åt att iaktta storstadens pilfinkar och förundrade mig över hur en enda pytteliten fågel på Åsögymnasiets tak kan överrösta trafikbruset från Götgatan. Klein, aber oho, som tysken säger...

Kvartöveråttabussen kom inte heller. Vid det laget hade vi blivit rätt många som väntade vid hållplatsen. När inte heller halvniobussen dök upp började vi diskutera alternativa strategier. Några bestämde sig för tunnelbanan och själv promenerade jag till Södra Station där det, förutom 55:an, går en annan buss till mitt jobb. Väl framme kom äntligen en 55:a och jag frågade vänligt chauffören exakt VARFÖR det inte kommit några bussar tidigare. "Ja, JAG får ju ingen information", sa han uppgivet och ryckte på axlarna ...

En dryg halvtimme för sent kom jag till jobbet. För säkerhetens skull måste man ha ett inpasseringskort för att komma in på min arbetsplats och detta kort hade jag förstås glömt hemma i sovrummet på Röbrinken utanför Blacka. Så jag fick uppsöka expeditionen för att be att få ett reservkort för en dag. Sådana kort förvaras - för säkerhetens skull - i ett kassaskåp. När vaktisen skulle öppna kassaskåpet tryckte hon fel kod och då dröjer det - för säkerhetens skull - en viss tid innan kassaskåpet kan öppnas på nytt.
Så vad tycker du? Har vi ordnat det smart för oss eller har vi ordnat det dj-vl-gt smart? Är det höjden av rationalitet och effektivitet som råder i den moderna storstaden eller slås den med flera hästlängder av det gamla förlegade torpar- och bondesamhället? Ja, fan vet....
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje