<I>Film:</I> Överspel och övertydligheter
TSATSIKI? VÄNNER FÖR ALLTID**Filmstaden
Samuel Haus är fortfarande en bra Tsatsiki. Sara Sommerfeld lyckas dock inte fylla upp tomrummet efter Alexandra Rapaports avhopp. FOTO: COLUMBIA TRISTAR
Foto:
"Tsatsiki - vänner för alltid" är bara nätt och jämnt godtagbar som uppföljare till Ella Lemhagens Tsatsikifilm. Hon skildrade familjebildning med en lyckad blandning av realism och fantasi. Eddie Thomas Pedersen berättar om vänskap och den enda anledningen att se hans film är Samuel Haus, som fortfarande är en levande, engagerande Tsatsiki.
I övrigt är allt sämre, komiken för bred, tragiken inte tillräckligt tragisk, fantasiinslagen klumpiga, Sara Sommerfeld inte trovärdig som musiker och Krister Henriksson överkvalificerad för sin trista roll som morfar, livsklokhetens röst men knappast en levande människa, trots att filmen försöker med att ge honom jazzmusikerdrömmar.
Manuset har allt, konflikt och försoning, men kommer inte åt det som är mänskligt levande och gripande. Det blir bara dåligt överspel, övertydligheter, som bara är grova, inte tydliga eller överdrivna på den bra barnbokens eller familjefilmens sätt.
Förutom Samuel Haus är den enda behållningen några scener där barnskådespelarna fångar olika inslag i barndomslivet med chosefritt allvar.
Så jobbar vi med nyheter