<I>Film</I> En revanschlysten Bond
DIE ANOTHER DAY***Filmstaden
Halle Berry, årets Bondbrud, kallad Jinx, stjärna i Die another day. FOTO: TT/SPEKTRA
Foto:
James Bond, övermänniskan som spionerar och dödar för England och västvärlden, fyller 40 år med film nr. 20. Den är överrik på intrig, har bilder med serietidningens bjärta färgkontraster och mycket av romanförlagans hårdkokthet, och den väcker två frågor. Hur hålla liv i en filmserie så länge?
Hur fortsätter man med det? De gångna 19 filmerna tillhör hjältemelodramens värld av gott och ont, den är tidlös som populärmusiktexter och långserieböcker för tonåringar. Dess lockelse på publiken är förströelsevärdet i den verklighetsflykt som någon kallat "vårt kära strunt". Det rör sig om igenkänningens glädje, sagans trygga upprepningar och den känsla av variation som skapas av detaljförändringar.
Förändringarna är nödvändiga, ty mönstret med hånflinande världserövrare, glamorösa kvinnor, lyxmiljöer och hemliga laboratorier blir trådslitet med tiden. Så nu kompletterar man med att flytta honom ut ur sin agentroll och lägger konflikten inuti honom. Han har varit privathämnare och livvakt med lojalitetsproblem. Nu är han ifrågasatt, förrådd och full av revanschlust. Lee Tamahori, expert på att skildra manligt våld, har inom mallen tagit fram aggressionen i botten på figuren och låtit det färga nästan hela filmen. Bonds yrkesheder ska försvaras och Pierce Brosnan spelar honom mer kallhamrat än någonsin.
Det räcker för att göra honom intressant, något annat än en oövervinnlig cyniker, förförare och lyxkonsument. Handlingen blandar kommunisthot, genterapi, solvärmeteknik, fäktkonst, kollapsande glaciärer, hotell och flygplan, med dubbleringen som mönster. Saker händer två gånger.
Skenet döljer sanningen. Ungefär som i "Goldeneye". Det är drivet skrivet och stilfullt utfört, men på actionfronten har filmen svårt att överträffa föregångarna. Bäst hade varit att hålla det hårdkokt
Så jobbar vi med nyheter